Igen återkommer jag till hur mycket som ändå skiljer Norge (eller i alla fall den här delen av landet, jag ska inte generalisera för mycket) från det Sverige jag känner.
I onsdags kväll serverade vi valgryta till pensionärerna. Jo det är sant. Riktig valgryta. Gjord på riktig val som levt i havet.
Jag försöker oftast vara diplomatisk, men någonstans vid dödad val var loppet kört, så när min medarbetare frågar om jag vill ha lite gryta, svarar jag med undertryck- Nej, jag äter inte val.
-Men det är så gott! säger hon. -Det bästa kött man kan äta!
Och hon pratar faktiskt med utropstecken i verkligheten också. Vilket gör mig provocerad. Tillsammans med valgrejen, vansinnigt. Jag har fullt sjå att hålla ihop och inte säga det jag egentligen vill, när jag svarar.
-Jag tycker det är fel att äta val, får jag fram.
-Men varför då? Val är ju också fisk, svarar hon.
Och ungefär där la jag ner och dagdrömde mig iväg istället.
3 kommentarer:
Du får nog ta och testa val. Det är ju ändå valår i år *fniss*
Kram på dig!
Jag åt faktiskt val en gång för ca 50 år sedan. Det fanns på den tiden som konserv och smakade ungefär som kyckling. Norge tillhör väl de få länder som tycker det är ok att utrota valen. Märkligt dock med synsättet att valen skulle vara en fisk.
Själv stötte jag på en annan märklig sak när jag var på en bjudmiddag på Invito i fredags. En av kunderna som var med berättade för mig att han provat äta delfin när han var i USA för några år sedan. Det var svårt att hålla tand för tunga då men det gick. En kompakt tystnad är väl också en form av svar egentligen.
Val är ungefär lika mycket fisk som Inga B är ful.
Skicka en kommentar