Vi lämnade våren i Inndyr igår efter jobbet, åkte över fjäll i fullaste vinter, till dimma i Sverige och kom sedan åter till våren, men då i Njurunda.
Fåglarna här sjöng för oss något otroligt när vi steg ur bilen, halv fyra imorse. Har faktiskt aldrig hört sådan fågelsång. Den var sagolik.
Man kan säga att samma typ av fågelsång var i mig när vi kom över gränsen. I samma stund man lämnar Norge för Sverige, öppnar landskapet sig, och de mörka överlutande fjällen försvinner.
Det låter som påhitt, men det är faktiskt en markant skillnad.
Lika markant som att vägstrecken blir vita i stället för gula.
Och det är så skönt. Och det känns som man lämnar ett tungt klädesplagg bakom sig på vägen. Plötsligt andas man med hela lungorna. Och man kan se ganska långt åt olika håll!
Man känner att hemma verkligen är bäst. Och att man älskar och är stolt över sitt land.
1 kommentar:
Det kanske är nödvändigt att åka bort ett tag för att till fullo uppskatta det man har varje dag. Det är säkert fler som skulle behöva göra den resan. Inklusive jag själv.
Skicka en kommentar