Påt

Japp då kör vi!

Växthus och kakor

I dag har det inretts här hemma! Jag hoppar över delen där vi bar upp två tunga skinnsoffor på vinden, jag fick blåmärken, sofforna blev upprivna, M och jag nästan blev osams..., så går vi direkt till det roliga istället; Vi har fått hem nya soffan! Den passar vårt vardagsrum väldigt fint och jag är mycket nöjd. Verkar som att fästman är det också.
Sedan var jag en sväng på "Present idé" och köpte mig ett litet växthus. Kanske inte det man tänker sig behöva mest, men jag blev kär på plats och tog det med mig hem. Ibland blir det väl så.
I morgon vankas kakförsäljning igen. Det ska bli skoj. Jag har bakat en väldig massa kakor och hoppas på säljlycka. Har jag tur lyckas jag även värva nya klickare. I alla fall någon borde ju förstå hur fint det är att vara :)

Nu när livet är som vanligt igen, ska jag gå och lägga mig med ljudet av fästmans krigsspel i bakgrunden. Skönt att vara hemma! :)

Svärfars gröna fingrar

Vad händer när man lämnar blommorna till svärfar i fem veckor? De blommar som aldrig förr!

Mr Petrovitch

På Gardemoen igår. Vi sitter vid gate 35 och väntar på att få gå på planet. Förbi kommer en man i svarta löst sittande finbyxor och svart skinnjacka. Han går så där lufsande men ändå skyndsamt och verkar inte fästa så stor notis vid omgivningen. I ena handen bär han en bag samtidigt som han fokuserat talar ryska i mobilen. "Maffia" tänker jag i mitt fördomsfulla huvud. "Rysk maffia i Skandinavien på väg att göra business". Då hörs ett anrop: "Mister Alexander Petrovitch, Mister Alexander Petrovitch, please go to gate 32". Svarta finbyxan vänder och går till närmaste flygvärdinna. "I am Mr Alexander Petrovitch", säger han på sin ryska engelska, och lutar sig lite förtroligt mot henne. "Säkert", tänker jag. "Men humor har du i alla fall" :)

(Den kvinnliga delen av mina läsare förstår väl :))

När vi sedan sitter på planet presenterar sig piloten som Kapten Johan Glans, vilket jag tyckte var jätteskoj. M kanske inte lika mycket.

(* Alexander Petrovitch är ryssen Carrie åker till Paris med i "Sex and the city")

Hemresa

I morgon bär det av! Som alltid tycker man det gått snabbt när man ser på det i backspegeln.
Om första svängen till Inndyr ska sammanfattas i smaker, får det bli scones, smirnoff ice, bryggkaffe och spaghetti. Sammanfattningen i lukter är inte lika tilltalande; bryggkaffe, apelsin och avföring. Bör väl säga att det sistnämnda hör jobbet till :)

Vi hade egentligen tänkt resa med endast handbagage för att göra det smidigt. Sedan kom vi på att det skulle innebära att vi måste lämna hudkräm, parfym, stickning, pincett... ja en massa saker som faktiskt behövs även hemma. Ahh.. denna terroristskräck gör mig lite matt ibland. I alla fall blev det så att stora ryggsäcken fick hänga med ändå, och både stickning och rakhyvel har tagit plats.

Nästa gång ses vi i la suede, kram!

Elbow

Kärlek vid första mötet. "Elbow", ni bara måste lyssna på dem! Såg en livekonsert på NRK 1 en sen lördagkväll, och hittade hem.
Gör bara som jag säger så förstår ni (om bara en låt, så gärna "one day like this").

Boktjuven

Här är mitt senaste lästips! En underbar bok med många tankar, händelser och människor att fatta tycke för. Jag skulle vilja berätta för er vad den handlar om, men en beskrivning av mig skulle inte vara rättvis. Jag råder er bara att läsa den.
Den är fin och speciell.

Tidvatten

Tog mig en liten promenad efter jobbet och fascinerades av tidvattnet.

Tack för i dag

Det är bättre i dag. Förmiddagens bokläsning, promenad, solning på balkongen och framför allt "familjen är värst"tog upp mitt ett snäpp. Känns posititv och skönt. Och om tre dagar åker vi hem! En påsk hemma i vår fina, ljusa lägenhet känns nästan som en dröm. Jag börjar vänja mig så mycket vi vår bruna grotta här på Inndyr, att jag nästan smälter in i den. Då har det gått för långt kanske. Ja ja, nu svävar jag iväg. Jag är glad i alla fall och längtar LÄNGTAR hem!

Boken som jag läst är förresten mycket bra. Ska jag tipsa er om vid ett senare tillfälle.

Härligt!

Förlåt, jag gjorde det igen. Nu ska den negativa energin väck! Muffins är inköpta och fästman är på ingång. Fram med ljusen och teet!

Ditten datten

Okej. Jag har försökt att bli mer positiv nu hela eftermiddagen, men det går sådär. Jag kan helt enkelt inte släppa dispyterna på jobbet. M säger att jag inte ska engagera mig, utan gå in för att jobba och sköta mitt. Men saken är den att jag hamnar precis i skottgluggen hela tiden. Det är väl en sak att jobba som undersköterska, och en annan att gå som sjuksköterska och ansvarig antar jag. Jag dras in i saker. Som idag.
Jag var redan på en halvtimmes övertid och ville mest bara hem, men gick in på avdelningen för att göra en sista sak. Då kommer en hjelpepleier farande. - Titta här johanna, tycker du det är städat här? Se här i tvålkoppen. Titta ovanpå skåpet. Tycker du det är städat? Det var det inte. -Nej, sa jag. -Men de har sagt att vi ska torka av i skåp och tavlor och sådant. -Men ska vi städa i tvålkoppen? Ska vi göra det? forsätter hon. -Njae, jag vet inte riktigt. Men vi ska städa tavlor och sådant, svarar jag. -Nu går jag till chefen, så får hon se det här! svarar hon. -Stanna du Johanna. Det är bra om du också är här. I full gas rusar hon iväg.

Två saker stör jag mig på. Eller tre. För det första förstår jag inte varför man ska vara ovän med de som städar. Det är väl bara att prata med dem. Eller? Och varför frågar de, som jobbat på avdelningen i trettio år, den svenska vikarien vad som städas? Borde de inte sedan länge ha avklarat vem som ansvarar för vilken städning? Dessutom är det jäkla onödigt att granska andras arbete i minsta söm. Man ska lita på att folk gör sitt jobb, och inte gå efter med lupp. Så tycker jag. Om man inte vill skapa dålig stämning förstås.
Men det jag stör mig på mest är ändå att hon inte vågar stå för det själv, utan ska lägga över skiten på mig. Om hon stör sig på städningen är det väl hon som ska säga det till chefen? Det är lågt att försöka lägga orden i min mun, göra mig till gnatkärringen och sedan gömma sig bakom. Som tur är gick jag inte på den manövern, eftersom hon kört den en gång tidigare, utan gick helt sonika därifrån med orden att jag har slutat.
Tanter flytta från Inndyr för tusan och byt arbetsplats! Herregud, ni är helt j-la insnöade.

Kyrka

Försöker uppväga mitt föregående negativa inlägg med lite positiva bilder. Överst en käck Johanna på tur till nederst; kyrkan! Den ligger på 40 promenadminuters avstånd från Inndyr. Ganska fin tycker jag. Invid den nya kyrkan, som är på bilden, ligger den gamla som är så gammal som från 1130. Knäppte kort på den med, men jag tror ni sett kyrkbilder förr, och det är kanske inte världens mest intressanta. Nu ska de dock restaurera nya kyrkan, och ta bort eternitplattorna. Lite synd tycker jag.

Får inte bli en bitterfitta

Det här stället stjäl min energi. Har aldrig upplevt så spridd och så sprakanda negativitet. Alla är missnöjda. Alla gnäller om allt. Är det inte ostädat på toaletten, så ligger det fel i dosetten eller saknas något i en anteckning. Sinne för proportioner verkar saknas helt, och uttrycket "man måste välja sina strider", har nog aldrig sagts av någon på bygget. Det värsta är att jag dras med i det hela. I dag kom jag på mig själv med att gnälla över personal från vaskeriet, som kom in i dagrummet med en påse med bajsiga vaskeklutar, för att lämna de där och säga att vi måste tvätta dem. Det är ju i och för sig helt absurt, och förtjänar gnäll, men jag vill inte bli en sådan käring som sitter och klagar. Får kanske säga att jag gnällt mitt nu.

Inga Beatha

Det här är Inga B. Vår minsta och sötaste familjemedlem. Jag har träffat henne en gång, EN GÅNG, sedan hon kom. Det är alldeles för lite och förbaskat dåligt. Men Inga B med föräldrar ska veta att jag längtar till nästa träff. Och dit är det faktiskt inte så länge!

Var ska skåpet stå

Nej det är inte M som är sjuk. Kräkset och bajset är inte på hemmaplan, som tur är, och jag är så otroligt glad och tacksam över att jag inte drabbats. Än, ska jag väl säga, för det är inte över. Faktiskt så har alla mina arbetskamrater åkt på det, så antingen har jag sjukt bra immunförsvar, eller börjar kräkas inom kort.
Vi får se vilket det blir.

Kvällen här på Vannsletta har annars bestått av jogging, färdigpizza, chips, oscarsgala och dricka. Mysigt och helgigt.
Fast joggingen var inte direkt mysig. Mer jobbig och tung. Det blir annat när jag löptränar med svägerska Sofia, som ju faktiskt dragit mig in i detta. Hon får lov att visa mig var skåpet ska stå.
Jag behöver det känner jag.

Frånvarande

Just nu kretsar min tillvaro mest kring kräks och bajs (inte mitt eget). Tänkte jag skulle förklara varför jag kan verka lite frånvarande de närmsta dagarna. Kräkets och bajsets fel alltså.

Sjutton nyanser av brunt, del ett

Välkomna hem till oss på Vannsletta!

Sjutton nyanser av brunt, del två

Igen huset mitt

Kommer ni ihåg mitt favorithus? Om inte så finns det en bild lite längre ner, under rubriken "Huset mitt".
Nu har jag fått en del av husets historia.
För tjugo år sedan gick en gammal tant bort. Hon bodde i det huset tillsammans med sina katter. När hon dog var det ingen som tog hand om varken katterna eller huset, så de fortsatte leva sina liv. Huset stod där det stod, och katterna bodde i källaren där de klarade sig genom både vintrar och somrar. Med tiden blev de naturligt nog förvildade. Och fler. Lilla Inndyr blev faktiskt invaderat av vildkatter.
Så en dag gick ett meddelande ut att alla kattägare skulle hålla sina katter inomhus. Kommunens män gjorde sina jobb, och Inndyrs vildkatter gick vidare till andra jaktmarker.
Sedan dess står huset tomt.

Är det inte som gjort för mig? :)

Spysjuka

Läget på vannsletta är i dag det här: Johanna tillbringade gårdagen med att försöka få i illamående tanter dricka, torka spyor, tvätta */#§ sängkläder och sprita överallt. I dag har jag veckans lediga dag, ligger i sängen och känner magen tumla. Hoppas bara det stannar där. Vill inte vara spysjuk! Speciellt inte här i vår deprimerande bruna lägenhet. Särskilt speciellt inte när M jobbar och inte kan vara hemma och ta hand om mig. Ni kan väl hålla tummarna för mig, snälla.

Svångremmen

Ja men vad ska man annars göra när man är hemifrån och inte får tröstäta godis, eftersom svångremmen är åtdragen?

Polkagrishuset

Lyckliga ni får ännu en husbild! Säg till om jag tråkar ut er.. eller kanske snarare när :)

Oj oj

Kolla här vilka sjukt stora korvar vi köpte på konsum i dag. Det kanske inte framgår riktigt av bilden, men de var nästan som falukorvar men skulle ätas som chorizo typ. Ja ja, stora var de i alla fall. Och helt okej goda.

Huset mitt

Här är mitt favorithus! Det är öde och alldeles mörkt om kvällarna. Men jag ser framför mig hur vi reparerar fönstren, målar om verandan och ansar trädgården, för att sedan tända små lampor i fönstren och elda i spisarna. Härlig dröm, men oroa er inte. Vi ska aldrig någonsin flytta till Inndyr. Trots vackra hus och härliga promenadstigar.

Natti

Jag besväras av två saker. Det första tänker jag inte prata så mycket om, men det andra stavas uttråkning. En lösning på bägge är att springa. Så det gör jag. Om det är så som alla säger, att det blir både bättre och lättare med tiden, ser jag fram emot det. Nu är det inte varken lätt eller så värst bra, men ganska skönt trots allt.
Annars tuffar livet på i jobba, promenera, fika-lunken. Vi har det ganska så bra faktiskt. M har börjat snacka norska, och säger skjönner i varannan mening. Han är bra flink.
Jag knäpper en massa kort, och kommer nog snart få höra något irriterat om att man inte kan fotografera folks hus hur som helst. Jag gör nämligen det. I ärlighetens namn ska jag säga att de flesta husen här INTE är så vackra, men ett fåtal är det verkligen. Och dem förevigar jag. Egentligen borde jag nog fråga innan, men det gör jag inte. Hade velat visa er ett annat hus här ovan, men eftersom vårt nät inte fungerar riktigt, vågar jag inte byta nu när jag väl fått upp en bild. Ni får se min favorit en annan gång i stället.

Hej lite snabbt

Det internet vi använder är väldigt till och från, så därför har jag inte uppdaterat på ett tag. I morgon har jag lite diffusa planer på att ta mig till Bodö eller Örnäs, för att ordna med eget internet. Känns som det är väldigt nödvändigt för oss båda. Om jag bara lite snabbt ska berätta hur vi har det, kan jag säga att vi jobbar som dårar. Det är inte klokt vad mycket jobb det finns här. Aldrig tar det slut. Ikväll tackade jag faktiskt nej till jobb för att jag helt enkelt inte orkar. Var i stället ut och joggade en sväng (svägerskas prat om löpträning har nog tagit lite fäste trots allt), och mår nu som jag förtjänar efter första joggingturen på flera år.
För att fira veckans lediga dag ska jag och M ikväll fika scones och cider à 40 NOK. Det är alltså ingen fin cider på något vis, men den kostar så mycket här på Konsum. Sjukt egentligen att man tycker det är värt det. Hoppas ni mår bra hemma.
Kram