På tur

Det är inte en myt att man går på tur i Norge. Man gör faktiskt det på riktigt! Det är kul tycker jag, som älskar att promenera, att mitt fritidsnöje har höga ambitioner här.

I Gildeskål kommune gör man varje år ett turhäfte. Däri står alla turer i kommunen, med karta och beskrivning.

Jag har tittat igenom årets häfte lite snabbt, och det verkar spännande faktiskt. Det finns turer uppför och nedför olika fjäll, på öar som man måste ta färjan till, längs stränder och i skogar. Till häftet följer också ett kort, där man ska bocka av de turer man gått. Och inte bara ska man bocka av i häftet. Man ska även skriva sitt namn i en liten bok, utplacerad i slutet av varje tur.

Den som gått visst många turer får ett pris.

Ja ni förstår ju. Det är inte bara, det här med att promenera i Norge. Men det är trevligt. Räkna med att jag har med mig priset hem.

Drag ett mot valätarna

Jag har gjort om och gjort om, för att få bilden åt rätt håll. Men den vill inte. Den vill vara liggande. Jag vill ändå, trots att den är åt fel håll, att ni ska se min norgeuniform. Den tänker jag bära jämt, och hoppas att valätarna förstår vinken. Jag har egentligen inga större förhoppningar, om jag ska vara ärlig, men om inte annat så kanske de åtminstone skäms litegrann.

Tillbaka

Vi är åter i Norge. Resan hit tog sin lilla tid, speciellt på de norska kringelkrokvägarna, men gick bra. I Inndyr är det i alla fall grönt och lummigt nu. Lite snö finns kvar högst upp på fjälltopparna, men annars är bara sommar. Och det var en verklig lättnad att se.

Ljust är det också, så M har skruvat upp persienner i sovrummet så vi ska kunna sova om nätterna.

Grannbesök

Jag spinner vidare på gårdagens inlägg om höjdpunkter. En av dagens höjdpunkter, och de har även idag varit flera, är det oanmälda besöket av en granne! Jag är ju väldigt förtjust i min stuga. Känner någon slags samhörighet med den och hela området, fastän jag varken är därifrån eller haft stugan speciellt länge. Så när jag träffar människor som också bor där och tycker om platsen, blir jag väldigt glad och känner ännu mer kärlek till hela stugtillvaron.

Min granne knackade i alla fall på, och vi småpratade på gården, lite så som grannar i snickarbyxor gör. Han berättade att han ska lägga om taket och behöver tegelpannor. Eftersom jag har en hel del sådana, bestämde vi helt enkelt att han ska hämta det han vill ha med traktorn, och bjuda på fika som tack. Jag älskar stuglivet.

Bra blogg

Bra blogg! Risk för magont, men av den viktiga sorten.

Länk:

skogsbloggen

Det här med fika

Dagen idag har haft flera höjdpunkter! Den första var en liten fika på IKEA, av alla ställen. Det var grått och riktigt regnigt, och jag var där för att handla glödlampor. På vägen ut blev jag så sugen på kaffe, så jag köpte mig en kopp i kafeterian. Sedan satt jag mig vid ett bord och tittade på dem som gick förbi. Låter kanske lite sorligt. Det här med regn och en ensam fika på IKEA. Lite fyra-nyanser-av-brunt. Men jag tyckte det var jättemysigt.

Det är något med regnväder och fika tror jag. Regnet ger liksom den där extra mystouchen. Lite som grädden på moset, fast på ett positivt sätt. Och fikar ensam gör jag alldeles för sällan. Mer ensamfika i regnväder!

En annan höjdpunkt handlar även den om kaffe. Men utan regn och människor i rörelse. Bara jag, nymålade väggar, Christers fredagsflört och drömmar om en låång sommar i stugan.

Och det är verkligen inte så bara.

X2000

Om jag lät negativ gentemot bussresor (vilket jag för det mesta egentligen inte är), är jag desto positivare när det gäller tåg.

Speciellt X2000. Jag älskar X2000! Faktiskt, och det är riktigt sant, kan jag till och med bli lite rörd när tåget rullar in vid perrongen.

Det är så fint på något vis. Och jag trivs så när jag får gå till restaurangvagnen och köpa en kopp kaffe med smörgås, för att sedan mysa ner mig i stolen med mitt fika och min bok.

Det är faktiskt livskvalitet att åka tåg! Så det så.

Trampmaskinen

Min far har en typ av trampmaskin. En liten variant, med gummisnoddar till armarna. Tanken är väl att man ska dra i dem, samtidigt som man trampar med benen.

I vilket fall är den lite rolig den där maskinen. Och perfekt när man är rastlös, men samtidigt känner mer för att se på tv än att gå ut.

Ikväll har jag trampat och tittat på nyheterna. Om det stämmer att man tar in mer information under rörelse, kommer jag bli riktigt allmänbildad. Nästan i alla fall... :)

Kimono

Bilder från Hasseludden Spa. De hade en utställning med kimono (tror faktiskt det heter så i plural) upphängda på väggarna.

Den längst ner är min favorit. Det är en barnkimono. Är inte tyget bara så fint?

Familjelycka

Tänk om alla dagar vore som denna.

På bussen

Jag är för att åka kollektivt. Absolut för. Men det är inte utan att jag ibland förstår de som inte är lika positivt inställda som jag.

Igår åkte jag från Västervik till Jönköping. Den resan är bilvägen 18 mil, och tog mig fyra, 4!, timmar. Förlåt SJ och alla bussbolag, men det är faktiskt inte riktigt rimligt. Det är heller inte vettigt att man under den resan ska byta buss i Mariannelund och Eksjö samt byta till tåg i Nässjö. Hur ska man orka med det om man inte har ganska mycket tid, och inte är ganska positivt inställd?

Igår var jag i alla fall positiv. Jag såg gulliga små levande byar, sorliga döda dito, små röda stugor, vackra gårdar och en massa stengärden.

Det är ju sådant man ser när man åker buss, men som man aldrig skulle svänga in i med bilen. Och Småland förtjänar faktiskt att bli sett. Det är vackert! Man kan inte säga annat.

Vad är bäst

Bäst just nu?
Att jag fortfarande har morgonkaffet framför mig.
För dig då?

Sorkfeber

Det äckligaste jag har gjort. Eller, det är möjligt att jag gjort otäckare saker i jobbet någon gång. Men det här var äckligt på ett väldigt handfast sätt.
Det var i förra veckan, när jag städade vinden i stugan. Min stuga är väldigt liten, och vinden ännu mindre. Det finns en liten lucka på ena kortsidan. Den når man med stege, och den räcker precis till för att man ska kunna åla sig in. Väl inne kan man inte stå upp, utan får lov att sitta på ändan eller sitta på huk. Luckan på gaveln är enda öppningen, förutom ett litet ljusinsläpp på andra gaveln.
Jag skulle som sagt städa vinden, eftersom det ibland rasar skräp därifrån genom innertakets glipor. Men "skräpet" visade sig vara råttskit. Golvet var översållat av små lortar! Och där satt jag. Svetten rann av mig från värmen under plåttaket. Luften var vitgulaktig av allt damm. Jag sopade och la i påse. Andningsmasken till trots nyste jag, hostade och torkade näsan. Ögonen såg grumsigt och luften luktade fränt.
Först nere på marken igen slog det mig; sorkfeber! En andningsmask kanske inte skyddat så mycket när man inte slutar nysa förr än långt efter man slutat arbeta. Och nu har jag läst på smittskyddsinstitutet att inkubationstiden är från 2 veckor. Första veckan är gjord.

Cykelutflykt

Den här bilden är ganska precis ett år gammal. Jag hade nyss köpt min cykel, och var ute på en av mina många och långa cykelturer. Här har jag stannat till i en glänta på Gränsö, för att dricka termoskaffe och läsa kvällstidningen.
Cykelturer med fika är verkligen ett underskattat nöje. Mer såna! säger jag. Själv trampar jag ut redan i morgon.

Borta bra

Nu sitter jag hemma i soffhörnet, precis där jag längtat efter att sitta under alla långsamma kvällar i norge.
Och jag njuter kolossalt.
Det här är en av fördelarna med att vara hemifrån och jobba.
Just det att man uppskattar det man har så otroligt. Aldrig har jag varit så hemmakär som jag är nu. Samtidigt njuter jag nästan av att åka härifrån också, eftersom jag i det jobbiga vet att det blir så härligt när jag väl kommer tillbaka. Det smakar bitterljuvt.
Fast här i soffan finns inget bittert. Bara ljuvt.

Som ny igen

Jag har varit på spa! Och inte vilket som helst, utan på Hasseludden spa. Den som har varit där vet hur det är.
Och ni som inte varit där än, borde åka dit. Väldigt fint är det, avkopplande och uppfriskande. Solig terass och god japansk mat. Meditationsstunder och grönt te. Fruktbord och krattade gruspartier inomhus. Vackra kimonos på väggarna. Nästan bäst är morgonrocken man har på sig överallt.
Och att man efteråt känner sig så påfylld.... och riktigt ren :)

Här försökte jag lägga in kimonobilder. De var så fina så jag var tvungen att fota dem. Av någon anledning var dock inte kameran med på tåget. Jag uppdaterar med bilder senare :)

Det goda livet

Jag tycker bilden talar själv, men hade den en bildtext, skulle den vara "jag har det bra" :)

Luxor

Så gick det till när Luxorn väcktes till liv!

Önskefritid

Lilla käraste stugan.

Den ser kanske inte så mycket ut, men har desto mer i sig.

På bilden är inte stugan, ska jag kanske säga, utan uthuset. Där var korna förr. Nu ved och porslin :)

Idag har jag har krattat, grävt och gödslat. Kan inte komma på något så här på rak arm, som jag trivs bättre med. Det är min önskefritid i ett nötskal, faktiskt :)

Bäst

Bäst just nu? Att jag är på väg till lilla stugan!

Vad är bäst för dig just nu?

Surströmming

Årets första surströmming! Det ni.

Vi var två till, men syns inte på bilden. Själv smakade jag inte strömmingen denna gång, då det fanns annat som jag var mer sugen på. Men de som vet sa att det var gott.

Jag njöt mest av umgänget, och av att få prata och skratta med människor jag känner och tycker om. Det är väl ändå det livet

handlar om. När det är som bäst.

Hemma är bäst

Så är det dagen jag längtat efter så länge! Jag sitter hemma hos far, hemma i Sverige, efter en god frukost och ännu godare sällskap.

Vi lämnade våren i Inndyr igår efter jobbet, åkte över fjäll i fullaste vinter, till dimma i Sverige och kom sedan åter till våren, men då i Njurunda.

Fåglarna här sjöng för oss något otroligt när vi steg ur bilen, halv fyra imorse. Har faktiskt aldrig hört sådan fågelsång. Den var sagolik.

Man kan säga att samma typ av fågelsång var i mig när vi kom över gränsen. I samma stund man lämnar Norge för Sverige, öppnar landskapet sig, och de mörka överlutande fjällen försvinner.

Det låter som påhitt, men det är faktiskt en markant skillnad.

Lika markant som att vägstrecken blir vita i stället för gula.

Och det är så skönt. Och det känns som man lämnar ett tungt klädesplagg bakom sig på vägen. Plötsligt andas man med hela lungorna. Och man kan se ganska långt åt olika håll!

Man känner att hemma verkligen är bäst. Och att man älskar och är stolt över sitt land.

Gott råd

Jag ser på TV att man ska kissa i en flaska och använda som värmekälla, om man befinner sig ute i snöoväder. Det är slöseri att kissa värmen rätt ner i snön.
Konstigt ibland vad man snappar upp.. :)

Koseligt

Vi gör vad vi kan för att känna oss mer som hemma här.
De bruna gardinerna med upp- och nervända leoparder åkte ner. De var ändå aldrig till något bra. Snäckorna och stenarna från Sandörnöya däremot, är så fina och härliga, och gör fönstret och rummet bara gott. Och oss.

Att ta vad man har är verkligen ett bra motto!

Dörren

Idag på jobbet.
Jag kommer tillbaka till avdelningen efter att ha varit iväg på annat i 10 minuter. I korridoren möter mig två arbetskamrater. De ena ser allvarlig ut. Den andra går stressat, nästan rusande, mot mig.
-Kan vi byta några ord Johanna? säger den ena.
-Ja visst, svarar jag, varpå vi tillsammans går in i köket. De stänger om oss, och ställer sig bredvid varandra vända mot mig.
-Varför är den dörren öppen? frågar de upprört.

"Dörren" går till köket. Den är en av två. Den andra går till dagrummet, och denna till korridoren. Jag och min arbetskamrat under fm hade flyttat två vagnar och ÖPPNAT DÖRREN, för att göra plats för en rullstol. Så jag förklarar det. Med tillägget att det var trevligt att få in ljus.
-Jo, men den dörren har varit stängd sedan 2001. Såna saker måste man prata om i ett personalmöte med hela personalgruppen, svarar de.

Tänk att jag, som ändå gått i skola några år, inte tänkte på det.
Att man kan vara så korkad.

Visfestivalen

Något att längta till!
Visfestivalen i Västervik är mysig. Man sitter inkurad i en filt med ett vinglas i handen och gott att äta i knäet. Hör vackra visor från scenen och är omgiven av glada människor som sjunger.
Och man sjunger själv. Och det är kallt. Men det är bara som det ska. Och härligt.

Förra året var Pernilla Andersson och Emil Jensen där.

De var båda underbara.

I år kommer Niklas Strömstedt, och då sitter jag garanterat där igen. Under filten och bara trivs!

Snart bär det av

Nu börjar nedräkningen på riktigt! Måndag idag och på..... FREDAG åker vi hem igen! Jag vet att jag pratar mycket om att det är fint här och att jag trivs ganska bra. Men hemma är ju ändå vad det är. Och de människor som finns där, är så långt ifrån här.
Ni förstår nog.

Lemarc

Jag har återupptäckt en gammal kärlek! Nu när han åter finns i mitt liv, förstår jag inte hur jag kunnat vara utan honom så länge. Han som sjunger om glaspärlekyssar, var självlysande av pepsicola och letade längs bakgator efter katten totoola. Winnerbäck och alla andra, ni är bra visst, men INTE som Peter. Ingen sjunger så opretentiöst men rakt igenom vackert, som honom. Det är sanningen. Så såg jag att han faktiskt har spelningar inplanerade i höst. Tänk om jag kunde gå. Vilken lycka.

Ljusblåa kvällar

Det är så fint här nu. Jag blir glad bara av att se ut på Inndyr som fortfarande är ljust och alldeles ljusblått. Skymningen är så lång.. och blå. Nästan violett. Önskar jag kunde måla. Då skulle jag ställa mig på en höjd och göra mig en stor akvarell. Men nu kan jag ju inte det. Attans.

Bättre än så blir det inte

Var ute på en otrolig promenad idag. Tänkte när jag satt uppe på en liten bergknalle och tittade ut över havet i sol,
att "bättre än så här blir inte livet". Det var härligt helt enkelt.
Jag plockade snäckor, vände och vred på fina stenar, klättrade upp och ner längs stigar, satt på grästuvor och fotograferade. Tyvärr lyckades jag inte alls med bilderna, men lägger upp den här bara så ni ser vattnet. Det är ju för fint.

Middagskvil

Vad är bäst just nu?
Mitt bästa är att jag ska gå och vila middag. Det är min absoluta favoritlyx, att vila på eftermiddagen.
Än du då? Kom igen nu, lek med mig :)

Vår på Inndyr!

Det blev pannkaksbrunch idag. I solen på vår lilla uteplats satt vi, jag och M, och var förvånade över hur somrigt allt var. För några dagar sedan snöade det och jag gick omkring i stickad mössa.
Nu är både snön och mössan historia, och t-tröjan verklighet.
Vi var förvånade, men mest njöt vi. Solen och värmen är underbar hela sommaren, men bäst är den väl ändå när den just kommit. När kroppen upptäcker att den längtat, och tar vara på varje liten solstråle som kommer. Det är bara att suga i sig.

Tidig morgon

Blå himmel fri från moln, sol som lyser upp de snötäckta fjällen längre bort, ingen vind, kvittrande fåglar i träden och en hel ledig dag framför mig!
Jag har just druckit en kopp kaffe, och ser fram emot en lång promenad med spännande fotografering. Men först av allt ska jag sova en stund till.

Snäll

Troika, scones med jordgubbssyltetöy och kaffe, stod på bordet när jag kom hem ikväll!
Han är snäll min fästman, och tar väl hand om mig.

Sola

Ibland är lycka en mjuk stol, sol och podradio!

En sådär kväll

Har legat och sovit i princip hela kvällen. Huvudet är inte riktigt som det ska och kroppen vill bara ligga ner. Vaknade klockan 22 och gjorde mig te med macka. Här sitter jag nu.
På NRK2 går en amerikansk dokumentär om havet och vad vi människor gör med det. Den får mig att må dåligt. Jag älskar havet, och kusten här är en underbar upptäcktsresa för mig! Hade aldrig väntat att den skulle göra så stort intryck på mig.
Men sedan ser jag i dokumentären hur isberg på Svalbard ramlar sönder, och hör forskarna säga att korallrev om några tiotals år kommer att vara utdöda. Det gör mig ledsen! Och arg. Jag blir jättearg. Och förbannar oss människor som bara måste förstöra. Som är så giriga, bekväma och ansvarslösa, att vi inte ser till något annat än oss själva.
En man jag träffade på torget en dag, sa att vi människor är som bakterier. Vi förökar oss snabbt, växer på bekostnad av det som finns runt om och förstör allt i omgivningen.
Jag tyckte då att det var väl radikalt och dumt sagt. Nu tänker jag att han har rätt, trots att jag egentligen inte tycker man får tänka så. Ännu mindre säga det högt.
Men man kanske får lov att känna sig hopplös ibland.

Jorden

"Jag hade tänkt ett paradis för dem

men sen vi lämnat ett som vi förstörde

blev tomma rymdens natt vårt enda hem

ett ändlöst svalg där ingen gud oss hörde"

Ur Aniara, av Harry Martinson

Bollen

När jag inte jobbar eller knäpper kort, ligger jag så här.
Vi har det så roligt, jag och bollen.

Mitt bästa

Vad är bäst? Mitt bästa är att jag, trött och med blyhjälm, får lägga mig i en skön säng, med sovmorgon som utsikt. Vad är bäst för dig?

Det finns något jag älskar med det här stället

Småtanterna

Ikväll slås jag av tanken att jag kommer att sakna mina små tanter när jag åker härifrån. Det är inte varje kväll jag tycker det är direkt jätteskoj att sätta på nattlinnen, borsta tandproteser, krossa medicin eller byta blöjor. Men det finns något som ändå är mysigt med det. Och man kan se det som lite av en ära att få tilliten att ta hand om en annan människa.
Så även om jag absolut inte vill stanna här och jobba på sykehjemmet för all framtid, kommer jag att tänka på dem.
Och sakna dem i alla fall lite.

Blommor

Tre bästa

Det finns bra ord i Norge! Användbara små ord som inte riktigt har en lika bra motsvarighet i Sverige.
Här listar jag de tre bästa. Vi börjar bakifrån.

På tredje plats: "Kopptue". Egentligen mest bara för att det är kul. Betyder disktrasa.

På andra plats: "Ha de". Det är ju egentligen två ord, men används som ett. Praktiskt att slippa säga både; "Ha det så bra!" och "Hejdå!" Här får man med båda orden i ett. Trevligt också att man önskar alla att de ska ha det bra, även kassörskan man inte känner till exempel.

På första plats: "Tull" Obestridbar etta. Tull betyder ungefär "tokigt", och kan användas i alla olika sammanhang. Man kan säga om en person att han är "tullad" eller kanske "tullkärring". Man kan säga "inget tull!", eller "sluta tulla" eller kanske "det är tullat" eller "jag är tullad", eller "det är bara tull". Ni förstår kanske. Ett grymt litet ord.

Val

Igen återkommer jag till hur mycket som ändå skiljer Norge (eller i alla fall den här delen av landet, jag ska inte generalisera för mycket) från det Sverige jag känner.
I onsdags kväll serverade vi valgryta till pensionärerna. Jo det är sant. Riktig valgryta. Gjord på riktig val som levt i havet.
Jag försöker oftast vara diplomatisk, men någonstans vid dödad val var loppet kört, så när min medarbetare frågar om jag vill ha lite gryta, svarar jag med undertryck- Nej, jag äter inte val.
-Men det är så gott! säger hon. -Det bästa kött man kan äta!
Och hon pratar faktiskt med utropstecken i verkligheten också. Vilket gör mig provocerad. Tillsammans med valgrejen, vansinnigt. Jag har fullt sjå att hålla ihop och inte säga det jag egentligen vill, när jag svarar.
-Jag tycker det är fel att äta val, får jag fram.
-Men varför då? Val är ju också fisk, svarar hon.
Och ungefär där la jag ner och dagdrömde mig iväg istället.

Bilar

Styling

Jag har stora bekymmer med att försöka göra min blogg lite finare. Tyvärr blir det mest bara.. tull. Men jag gör mitt bästa och hoppas ni orkar med det.