På tur

Jag fortsätter bombardera er med mina bilder.

Vi har varit på tur i dag. Ända upp på ett av fjällen gick vi.

Turen började på eljusspåret, som blev ett vanligt spår, som blev en stig och slutligen pulsande i snö mellan fjällbjörkar.

Det var toppenväder och underbar utsikt, som ni ser.

Till och med fick jag se en pytteliten mus pila över snön, för att gömma sig i en enbuske.

Ibland är livet bara så härligt.

Kreativ

Vi har så kul här om kvällarna, och roar oss med det som finns till hands.

Gardiner

Ser ni något konstigt på dessa bilder? Titta på gardinerna.

Ser ni att de används? Jo de hänger inte bara där, utan man drar för dem om kvällen. Det är så konstigt i Norge ibland.

Draperi till skogen

Jag har fått lite nippra på att knäppa kort. Tycker det är väldigt kul. Det gör väl kanske sitt också att man inte har så mycket att göra här på fritiden, så man får lov att hitta på något med det som finns. Promenad med kamera har blivit min grej.

Här är några bilder från i går. Jag är ganska nöjd med den första, som jag tycker ser ut som ett draperi in till skogen..

Kommer våren?

I dag kom jag ut i ett Inndyr i helt underbart vårväder!
Solen skiner, vinden är stilla och temperaturen alldeles behaglig. Fick världens glädjerus och gick lös med kameran längs med elljusspåret som går här uppe på berget. Synd bara att fästman jobbar och inte kunde vara med.

Är det inte lite konstigt att man varje år glömmer hur glad man blir, när våren börjar visa sig? Jag blir alltid förvånad över hur lycklig lite sol gör mig.

Jobb och sliten

Det hör numera till ovanligheterna att jag är uppe vid den här tiden. När man jobbar mycket, som vi gör, och dessutom inte egentligen har så mycket att vara vaken för, blir det lätt tidig säng. Så därför passar jag på i kväll att sitta uppe en stund nu, när jag inte jobbar förrän i morgon kväll.
Det är kul på jobbet och jag trivs faktiskt jättebra. Som sykepleier här har man mycket ansvar, och är ganska högt i hierarkin.
Jag förstår det inte riktigt själv, men på något vis är de lite fixerade vid utbildning och rang, och jag räknas som mer kompetent än de som jobbat där i 30 år. Det är ju så klart inte så och för mig blir det jätteknäppt, men jag försöker förstå mig på systemet och hitta min plats. Jobbigast är att försöka leva upp till dessa kompetensförväntningar, men det kanske ger sig.

En annan jobbig sak är att jag känner mig så himla sliten. Jag ser tio år äldre ut nu, än jag gjorde innan jag åkte till Fauske. Kanske inte så mycket egentligen, men inte är jag världens piggaste.
Vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Försöker äta bra och röra på mig, men det verkar inte räcka. Det är väl förmodligen så enkelt som att jag ska jobba mindre och möjligen äta färre syltetöjsmörgåsar, men det känns så tråkigt. Ingen som har bättre förslag? (Jag ska faktiskt självmant dra ner på syltetöjet :))

Hoppas ni har det bra där hemma. Vi kommer hem första veckan i april, lagom till påsk.

God natt!

Inndyr i dag

Så äntligen har jag varit på fototur. Ovan syns stycken av Inndyr. Känn kall vind mot kinderna och hör kråkan i granen en bit bort, så är du praktiskt taget här.

Murbergets gamla skog

Härnösand är en liten fin stad som ligger några mil ovanför Sundsvall. En kuststad som blommar upp särskilt på sommaren, och på många sätt påminner om min nuvarande hemstad Västervik.
I Härnösand finns Murberget, där Västernorrlands
länsmuseum ligger med gamla byggnader och vacker gammal
och stadsnära skog. Allt detta låter ju väldigt idylliskt och härligt, men riktigt så bra är det inte. Den här skogen är nämligen på gång att kalavverkas. Men! Kloka människor har startat
ett upprop för att bevara denna gammelskog!
Jag tycker du också ska skriva under uppropet, och hjälpa vackra Härnösand fortsätta vara just vackert.

Här kommer du till uppropslistan!

Rättelse

Jag märker att jag ger er en ganska negativ bild av vår tillvaro här, och den stämmer inte alls!
Visst är Inndyr litet och ganska dött på ett sätt, men också väldigt vackert. Människor som bor här är välkomnande och känns positiva till nya ansikten. En av dessa är vår chef, som ringde på fredagskvällen för att säga att vi kunde komma förbi och låna hennes privata digitalbox, "för att kunna se OL".
Visst bor vi lite trist och har tråkigt ibland om kvällarna, men det finns en tjusning även i det. Som ikväll. Jag och M har druckit kaffe, ätit choklad och spelat yatzy med tända ljus på bordet och OS på teven. Hur ofta gör man det när man är hemma?
Vi gör det inte alltid i alla fall.

Curling resp backhoppning

Förlåt! Den här bilden är sjukt tråkig. Men jag har med den ändå, för att illustrera läget här i lägenheten.
Vi har tre kanaler. En av dem är en barnkanal, de andra två sänder curling respektive backhoppning. Dygnet runt. Jag skojar inte. Det är så jäkla tråkigt. Pröva själv att se en hel curlingmatch mellan Norge och typ Schweiz. Man blir inte tokengagerad.
Lite roligt däremot att bollen lyckas slinka med på alla bilder.
Tror han gillar uppmärksamheten. Förresten, apropå Schweiz. Vet ni hur det stavas på norska? Sveits. Lite gulligt.

Tyst

Bjuder på ännu en bild på vår interiör :) Här bakom ser ni vad vi tror är en kamin. Har inte vågat elda i den ännu. Förresten har vi ändå ingen ved, så det löser sig själv. Någon dag snart ska vi fota lite mot haven och fjällen så ni får se lite roligare, och vackrare, bilder. Det har varit så kallt hittills så jag har inte riktigt haft lust att ta av mig vantarna och använda kameran utomhus.

Inndyr är väldigt lugnt. Väldigt lugnt och väldigt tyst. När man är ute och promenerar kan man räkna antalet passerade bilar på ena handen. Även människorna håller sig borta. Vi mötte samme man två gånger igår på promenad. Ingen annan.
Jag vet inte var livet håller hus. Inga barn leker i snön, inga vuxna pysslar på tomterna, man hör ingen musik från husen och ser inga människor i fönstren. Tyst, lugnt och skönt, men även lite öde och livlöst. Blir spännande att se hur sommaren ter sig.

Jobb och blåst

Chocken har lagt sig lite. Lägenheten känns redan nu något mysigare och framför allt VARMARE! Det var inte riktigt uppvärmt när vi kom, men nu brassar vi på alla element ordentligt. Det känns ungefär som det lilla rummet före bastun.
På bilden ovanför, ser ni en bit av vårt kök bakom mitt kallblåstmosiga ansikte. Resten av lägenheten är ungefär lika brun. Men vi har en skön säng och en liten uteplats.

På jobbet är det bra. De har verkligen behov av arbetskraft, så vi kommer inte att gå lediga i onödan. Sjukhemmet i sig är ganska nytt och trevligt. Jag är i huvudsak på en demensavdelning och M på en rehabiliteringsavdelning. Det kommer nog bli jättebra här. Alla är väldigt snälla och välkomnande, och Inndyr är vackert.
Hav och fjäll på samma ställe. Fina hus och fiskebåtar. Till sommaren är det nog idylliskt. Nu ganska kallt och blåsigt.
Hehe det märks kanske att jag är trött. Känner att jag skriver ganska inspirationsfritt och korthugget. Men jag orkar inte göra något åt det. Hej så länge!

Första intrycket

Vi är framme och jag vet inte vad jag ska säga. Är lite överrumplad kanske. Eller chockad. Något åt det hållet i alla fall. Kan börja med att berätta om resan hit, så kan jag nysta upp lite i taget. Vi åkte tåg 05.40, eller rättare sagt ersättningsbuss, från Västervik. Bytte till ett tåg, ett annat tåg, flyg, flyg, buss och sist minibuss. Minibussen tog oss kl 23.00 ända fram till dörren, eftersom han som körde är gift med en som jobbar på sykehjemmet, och han visste vart vi skulle. Ni förstår kanske att det är ett litet ställe vi kommit till. Men det var ju förväntat.
Det är lägenheten som överrumplat mig, och jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den. Gammalt, slitet, udda möbler, en tv utan kanaler och en radio som bara brusar. Ingen frys. De orden hittar jag nu, kanske att det går bättre i morgon.
Men jag är glad att vi är här tillsammans! Egentligen är allt positivt och spännande, det är bara min äckelmage som har ett visst övertag just nu..

Varm om öronen

Jag bjuder på en bild på mig i vintermössan. M skrattar åt mig när jag har den på, men jag antar att det är av kärlek :)
Om den nu inte är vacker, så är den i alla fall varm. Och inte av päls, ska jag kanske säga.

Nu kommer vi

Ni är snälla som skriver så fina kommentarer. Det är roligt.
Vi har haft lite av en sista måltid i kväll. Sista middagen i lägenheten vår på ett tag i alla fall. Men tiden går ju fort, så snart sitter vi här igen. Vi åt stans godaste, som är sallad från "Tant grön". Den här veckan har verkligen varit fylld av en massa god mat, så nu känner jag mig faktiskt redo för det lite mer spartanska norgelivet. Här kommer vi Gildeskål!

Ett klick för skogen

Jag är lite stolt över att omnämnas på "Ett klick för skogens" sida. Det är ju verkligen inte världens största grej. Men för mig är det lite skoj.

M:s fina bil

Ja, så var man Saab-ägare. Eller nu säger jag fel. M är ägare.
Men jag får åka med om jag har tur. Den är fin i alla fall tycker jag. Och Saab känns ju tryggt. Så vad säger du Saab-experten (pappa), är den godkänd? :)

Tro gott

Ibland upptäcker man att världen faktiskt är fylld av människor som tror gott om andra! I förra veckan fick jag i en matvarubutik skriva upp det jag handlat (deras kortläsare fungerade inte),
för att komma tillbaka nästa dag och betala. Och för ett par dagar sedan bjöd "Hemmakväll" på nästan ett hekto lösgodis, för att vi inte hade tillräckligt med kontanter med oss.
Hoppingivande på något vis.

Lilla koftan

Här är lilla koftan som blev färdig alldeles nyligen.

Jag fattar ingenting

Det är ett jäkla krångel det här med att jobba utomlands.
En massa blanketter som ska fyllas i, som varken man själv eller myndigheten i fråga riktigt har koll på. Man kan undra om det egentligen måste vara så besvärligt. Lite kan man känna att det är meningen att det ska vara krångligt, bara för att det inte ska vara enkelt. Ena stunden har myndigheter insyn överallt och koll på var man befinner sig och hur mycket skatt man betalar in, och andra stunden måste man skicka in blanketter just för att berätta samma sak. Jag fattar ingenting, men gör som jag blir tillsagd.

Gildeskål på kartan

Tänkte jag skulle visa er var detta redan lite omtalade Gildeskål ligger. Överst på övre bilden ser ni Lofoten som sticker ut. Nedre bilden är en inzoomning av det området, och Gildeskål ser ni snett nedanför yttre udden på Lofoten. Hänger ni med? :)

Om ni dessutom är intresserade av var Fauske ligger, ser ni det in i landet från Bodö sett.

Där har ni det! Det är där vi ska vara nu i några månader. Enda sättet att ta sig dit, om man inte har egen bil, är med hurtigbåt från Bodö. Man måste dessutom byta båt en gång. Ingen centralort direkt, med andra ord.

Simning och god middag

I dag är det söndag. Vi har haft en riktigt härlig sådan här hemma. Under förmiddagen var vi iväg till simhallen faktiskt. Jag tyckte det var riktigt skönt, både att simma och basta. M också tror jag. Överhuvudtaget måste jag säga att jag underskattat simning.
Är det någonsin så skönt att träna, som det är i simbassängen?
Jag vet inte jag. Synd att det inte verkar finnas någon simhall i Gildeskål. Det enda som finns bakom länken "kultur og fritid" på Gildeskåls hemsida, är den samiska bokbussen. Det säger nog ganska mycket om stället vi ska till :)
Under kvällen har vi ätit god middag. Först lammstek som fästman gjorde, sedan chokladfondant. Kan nog säga att jag tar igen för alla grötmiddagar i Norge. Med råge.

Hemma!

Hej! Det har hänt en del sedan sist. Jag är hemma nu, till att börja med. Sitter i soffan med fästman och godisskål. Allt är ungefär som vanligt med andra ord.
Senaste norgeresan var verkligen toppen. Jag lärde mig mycket och fick upp ögonen för nya saker. Största behållningen är bland annat att jag fått tillbaka lite av glädjen i jobbet, och det känns så klart fint. Sedan har jag blivit förälskad i det nordnorska landskapet. Det har en väldigt speciell dragningskraft. På en gång ödsligt nästan skrämmande och lockande naturligt och fritt.
Svårt att beskriva för den som inte varit där, och att börja prata om fjäll och hav känns så förutsägbart och icke-beskrivande.
Men vackert är det!
M och jag åker ju iväg igen på torsdag. Då ska vi till Gildeskål som ligger strax söder om Bodö, alldeles vid kusten. Det kan nog till och med bli snäppet bättre än Fauske. Litet är det, ordentligt litet, men som sagt alldeles vid kusten och ser otroligt ut på bilder. Uppföljning följer :)

I dag har jag tyvärr legat i sängen hela dagen. Hade sån himla huvudvärk och orkade inte varken simma eller spela squash, som var dagens plan. När jag vid sex-tiden kom mig upp ur sängen, gick vi och köpte pizza och karameller. Det är min dag. På ett sätt kanske inte världens nyttigaste, men på ett annat förmodligen precis vad jag behövde.

Ja just ja, jag kan inte avsluta utan att berätta om gårdagens lunch. Kan nog faktiskt säga att den är det godaste jag ätit på väldigt länge. Lunchen åts på "Tant grön" med svärfar, svägerska och M, och bestod av bakad potatis med en massa olika röror, sallad och köttbitar. Till efterrätt blev det kaffe och lyxmazarin. Jag var mätt hela kvällen efter. Synd jag inte knäppte kort. Får göra det nästa gång och visa er.

God natt!

Boktips

Den här boken läser jag nu. Den handlar om en mamma vars son sköt sina kamrater en dag på skolan. Boken är mammans brev till pappan, där hon rannsakar sig själv som mamma och resonerar kring hur sonen Kevin var under sin uppväxt.

Låter inte så våldsamt upplyftande eller intressant kanske, men är faktiskt väldigt både gripande och sorlig. Lite ovanligt också att läsa om en pojkpsykopat, för det får man nog lov att säga att han är. Det sägs inte rakt ut, inte så långt jag läst i alla fall, men skildras väldigt väl.

Så den tycker jag ni kan läsa. Men låna den på bibliotek!

Ni kommer nog inte vilja läsa om den.

Ja!

Jag börjar tycka det är roligt att vara sjuksköterska igen! Det känns så skönt. Ganska länge har jag gått och misstrivts och känt att jag borde göra något annat, men nu tror jag att skeppet börjar ändra riktning. Tack Hemmetjenesten Sentrum/Öst för det! Tack för att jag har fått vara en riktigt sjuksköterska och göra riktiga sjuksköterskegrejer. Psykiatrin, jag tycker om dig, men jag vet inte om vi ska campa ihop resten av livet. Tror faktiskt inte det.

Pucko

Det gick sådär igår. Ungarna fortsatte skrika, och pappan fortsatte vara passiv. Klockan halv ett bankade en av ungarna på min dörr och skrek. Då brast det för mig. När jag öppnade dörren stod pappan utanför och SKRATTADE. Jävla pucko. Han sa i och för sig "undskyl" när han gick iväg med barnet. Men det där skrattet.

Ja, i alla fall så fyrade jag iväg ungefär "du måste ju tänka på att vi ska upp och jobba i morgon. Både jag och H börjar klockan sju och det är svårt att sova när det skriks, bankas och springs mitt i natten...."

Jag var upprörd så det låter snällare i skrift än i tal. Dock förstod han nog inte ett ord av vad jag sa, bara att jag var arg. Klockan två blev det tyst.

När jag så kom hem i dag tänkte jag försöka reda ut det hela. Dålig stämning orkar man ju inte med. "Undskyl att jag skrek i går" sa jag. Pappan fattade så klart inte. Han tittade på mig. "Undskyl? Barnen?". På något vänster missförstod han det till att jag krävde att han skulle be om ursäkt. Och det gjorde han kanske. Fast han menade det inte, och jag skiter i vilket. Jag skulle varit tyst i stället. Nu är stämningen bara urusel och jag skitförbannad.

För långt bort

Jag vill bara säga till fästman att han måste vara försiktig på isen.

Jag drömde i natt att han föll i vattnet, och att jag hoppade i för att rädda honom. Men nu är jag för långt bort för att hoppa i!

Tänk på det.

Kollektiv

Jag slutade kvart i elva i kväll. Hade ont i halsen och började få ont i huvudet. Lite så småseg, som om en förkylning kunde komma.

I det skicket kom jag hem till Seljestua för att vila lite inför arbetsdagen i morgon. Då är huset fullt av ungar! Som skriker, springer runt och i princip äger hela stället. Det är inte ungarnas fel att de är irriterande. Men de vuxna som sitter på rummet och röker och lyssnar på musik, är inte mindre störande.

Ursäkta min negativa energi. Jag blir bara så less. Om jag får ett utbrott i kväll hoppas jag att jag sköter det snyggt.

Dagens kap

Jag ser lite ut som ett försök till modebloggerska där jag står och posar, men lita på mig när jag säger att det inte riktigt var meningen. Jag ville bara ni skulle se så mycket som möjligt av min klänning.

Som jag köpte idag för 49 kr. Jo, 49 kr! Norska i och för sig, men ni förstår ju ändå att det var ett kap. Norge är inte alltid dyrt.

Ibland är det jättebilligt :)

Ka gott

Till lunch i dag blev det brödskivor med brunost och syltetöj. Å ka gott!

Hundjävel

Det har verkligen varit höjdpunkternas dag i dag. Åt alla håll och i ett. Vet inte vad jag ska välja att berätta egentligen, för hela dagen känns ganska urflippad. Jag har inte gjort bort mig i alla fall, och det är jag glad för. Inte heller gick jag hem med rädslan att ha tagit livet av någon med en felaktig injektion eller dylikt. Det är ju annars den typen av nojjor man kan ha som sjuksköterska.

Jag kan berätta för er om den okloka hunden, för det är nog i alla fall dagens adrenalintopp.

Jag var hemma hos en man. Mannen har en hund som är både ouppfostrad och förmodligen inte riktigt klok. En av mina uppgifter var att hämta in ved från verandan. När jag öppnar dörren, smyger den lilla okloka hunden ut. Jag (och det var väl korkat i och för sig) tänker "hon ska nog bara följa mig ut på tomten och sedan följa in igen", så jag hämtar min ved och går sedan för att hämta hunden. Då springer den okloka hunden. Hon springer och springer. In i skogen. Ut ur skogen. Över grannarnas tomter. Längs med E6:an springer hon, och jag är så klart LIVRÄDD! "Fan jävla hundjävel som inte kommer när jag visslar, ropar, klappar händer, sätter mig på huk..." Jag ser framför mig hur hunden blir påkörd av en långtradare på E6:an, med mig ståendes i vägrenen. Nej, det var hemskt där jag sprang omkring.

Till slut blev jag (och hunden) räddad av en granne, som tog tag i okloka hunden när den sprang upp på hennes trapp.

Aldrig att jag litar på en hund igen! Klok som oklok.

Brödskiva med syltetöj

I Norge äter man brödskivor. Gärna med syltetöj eller brunost. Det äter man alltså istället för varm mat. Och syltetöj är sylt.

På ett sätt tycker jag det är ganska bra. Skönt och smidigt att slippa laga mat flera gånger om dagen. Men man blir ju helt väck i magen. Den står som en trumma och mår aldrig riktigt väl. (Jag hade kunnat knäppa kort på den och lägga ut, men där går min gräns. Det får räcka med Jabu´she-bilden :)) Och det här med sylt på macka, det förstår jag inte alls. Tänk en franskskiva med smör och sylt. Hur mycket näring? Typ ingen. Men som sagt, smidigt.

Hemlängtan

Nackdelen med att jobba borta på det här viset, är det här med hemlängtan. Jag tycker det är vackert här, roligt att jobba,

jag träffar trevliga människor och har sköna lediga kvällar.

Men så kan jag komma på mig själv med att vara lite irriterad.

Bara lite så smått. Det märks knappt när jag är själv, men pyser, eller snarare sprakar, ut när jag pratar med någon hemifrån.

Eller så blir jag sorgsen. Allmänt lite sorgsen och inbunden.

Men saken är den, att det är inte varken irritation eller sorg.

Det är hemlängtan. Bara det att jag inte alltid fattar det.

För jag längtar hem ibland. Så är det. Och så ska det väl kanske vara. Jag är ju glad att jag har att längta efter, och komma hem till.

Men, ni som hamnar i mitt hemlängtansinferno! Förlåt att jag är som jag är ibland. Det är inte er det är fel på. Det är mig. Men det kommer kanske inte som någon nyhet ;)

50-tal för hela slanten

Att åka hem till pensionärer här, är många gånger som att flyttas minst 50 år bakåt i tiden. Det är väldigt fascinerande och känns nästan overkligt vissa gånger. Som idag. Jag är hemma hos en gullig farbror. Han bor i ett hus som är rakt igenom 50-tal. Om han köpt sig något nytt sedan dess, syns det inte.

Öppnar man en kökslåda, ligger där bakelitbestick. Köksbänken är djupgrön, och på den står en blå tv-kanna med vita fjädrar målade. TV:n står på ett litet teakskåp med skjutdörrar. Längs väggarna finns stringhyllor fyllda med böcker. På golvet står en lampa med assymetriska pappersskärmar och fot i teak och svart...

Jag kan fortsätta länge till, men ni kanske har bilden redan.

Det är helt underbart och så snyggt!

Sista gången

Nu lovar jag. Det är sista gången jag ältar denna ansiktskräm.

Men det beror även på att den numera är ett avslutat kapitel.

Bilderna får förklara.

Här är jag igår, med Jabu´she:

Här är jag i dag, utan Jabu´she:

Snyggare utan, tycker jag.