Dörren

Idag på jobbet.
Jag kommer tillbaka till avdelningen efter att ha varit iväg på annat i 10 minuter. I korridoren möter mig två arbetskamrater. De ena ser allvarlig ut. Den andra går stressat, nästan rusande, mot mig.
-Kan vi byta några ord Johanna? säger den ena.
-Ja visst, svarar jag, varpå vi tillsammans går in i köket. De stänger om oss, och ställer sig bredvid varandra vända mot mig.
-Varför är den dörren öppen? frågar de upprört.

"Dörren" går till köket. Den är en av två. Den andra går till dagrummet, och denna till korridoren. Jag och min arbetskamrat under fm hade flyttat två vagnar och ÖPPNAT DÖRREN, för att göra plats för en rullstol. Så jag förklarar det. Med tillägget att det var trevligt att få in ljus.
-Jo, men den dörren har varit stängd sedan 2001. Såna saker måste man prata om i ett personalmöte med hela personalgruppen, svarar de.

Tänk att jag, som ändå gått i skola några år, inte tänkte på det.
Att man kan vara så korkad.