Tröstätning

Så här såg det ut förra veckan. Varje kväll satt jag antingen framför datorn, eller framför tv:n, och åt. Inget nyttigt alltså. Det var choklad och kakor. Nötter också. Kan nog kalla det tröstätning, för det berodde mest på att jag inte hade mycket annat att göra.

Men nu, nu blir det bättring. Chokladen är slut och ingen ny har jag köpt. Slut på sötbrödsdagarna!

Truet kona

Jag har hemlängtan. Och ska vara här i två veckor till. Just nu känns det som jättelång tid. En och en halv vecka har jag varit borta, och det känns både som väldigt länge sedan jag var hemma, och som att tiden här gått snabbt. Inte alltid självklart det här med tidsuppfattning.

Nu är jag i alla fall en trött sykepleier, och ska softa i sängen med "VG". Köpte kvällstidningen bara för att det på framsidan stod: "Charlie Sheen truet kona med kniv". Truet med kniv låter läskigt. Undrar vad det betyder. Kona låter också läskigt. Som en nedlåtande benämning på en kvinnlig ko. Det vill jag aldrig bli kallad.

Att bli gammal

Ett äldreboende kan vara en så dyster plats.

Där bor människor som, de flesta, levt länge. De har arbetat,

skrattat, varit kära, blivit svikna, gråtit, dansat, grälat. De har försörjt sig, och tagit hand om sig själva och sina medmänniskor.

Många har nog tänkt, precis som jag, att ålderdomen är långt borta

och inte riktigt verklig.

På äldreboendet sitter dessa människor med blöjor och blir tvättade av främlingar. De matas kvickt av stressad vårdpersonal, med uppvärmd passerad mat från ett storkök. Får inte välja när de ska stiga upp på morgonen, eller lägga sig på kvällen.

Några sitter på sina rum och ropar, utan att någon kommer till dem.

Jag vill inte sluta mitt liv ensam i en säng, ropandes, utan att någon kommer och lyssnar på vad jag vill säga. Eller gör mig sällskap.

Köttferse

Min granne skulle laga köttfärssås i kväll. Trodde hon. Det här var vad som fanns inuti plastförpackningen märkt "Köttferse".

Dessutom smakade det korv och ingefära. Själv håller jag mig till yoghurt och sådant som ligger i genomskinliga förpackningar. Och som inte trenger så mycket tillagning.

Märker ni att jag börjar lära mig norska :)

Bajs

Idag kom jag in i ett personalrum fullt av folk, efter att ha torkat diarré i ungefär en halvtimme.

- Det var bajsfesternas bajsfest där inne, säger jag. Alla tittar tyst.

- Du må snacke norsk så vi förstår, säger en kvinna.

- Bajsfesternas bajsfest, säger jag igen. De tittar fortfarande, fast mer mot väggar och golv.

Efter en stund säger någon - mm.. ja... okej, och ler lite stelt.

Jag, å min sida, rör mig mot dörren, säger hejdå och försvinner därifrån.

När jag kommer hem säger min rumskamrat att "bajs" låter som deras ord för "öl". Undrar vad de tänker om mig.

Plus minus

Då var julafton gången, och juldagen. För mig är det mest bara skönt. Jag har jobbat mycket de senaste dagarna, och känner mig redan lite mör. Dagen efter nyårsafton är jag ledig nästa gång, så det är bara att ladda batterierna på kvällarna. Jag gör det genom att äta en massa mandariner och ligga i sängen med P3 dokumentär som sällskap.

Det fungerar ganska bra.

I Norge är det pant på FUN-lightflaskor! Säkert på andra plastflaskor också, men FUN-light är så långt jag kommit i mina eftersökningar. Det är ju bra. I och för sig är det lite rart, som man säger här, konstigt säger jag, för de slänger å andra sidan glasflaskor i vanliga soporna. Åtminstone på sjukhemmet. Blir ju plus minus på något vis.

Nu börjar Narnia. Jag försvinner iväg en sväng.

Det är bättre i Norge

Det är bättre i Norge. Hur många gånger har inte jag och käre

fästman uttalat denna fras, under kvällspromenader och fikastunder.

Här är beviset.

" Til Johanna. God Jul og godt nyttår.

Takk for ditt bidrag i julen/nyttår."

Jag har aldrig tidigare fått julklapp från min arbetsgivare. Här kommer jag och jobbar i tre veckor, och chefen kommer med ett litet paket.

Det ÄR bättre i Norge :)

Lottlös

Asch. Här har man hela dagen sett fram emot uppesitterkväll med bingolotto, också är det så precis att sidan där man köper lott hänger sig hela kvällen. Så nu sitter jag här i Seljestua lottlös. Det är väl ändå typiskt. Men jag tittar ändå jag, och dras med i julmyset.

Man är väl inte den som är den.

Väldigt ledig dag

Idag har jag haft ledig dag!

Första delen av dagen låg jag mest i sängen. Fikade och lyssnade på P3 dokumentär. Kan verkligen rekommendera det avsnittet faktiskt. "Sjukhusmorden i Malmö" heter det. Handlar om just precis det man föreställer sig. Tror man kan lyssna på det på P3:s hemsida. Eller tror och tror, det kan man säkert göra.

På eftermiddagen hade jag turen att bli bjuden på god middag.

Det var trevligt och roligt för mig att umgås med någon hemifrån.

Kvällen slutligen, spenderades framför "Jag ska bli stjärna" och ovanpå gymboll. Jag blir så ofantligt provocerad av det förstnämnda.

Några av föräldrarna är så korkade att de inte ens förstår att de framställer sig själv som korkade, när de medverkar i programmet. Stackars ungar. Han crosspappan skulle jag vilja göra något dåligt med. Han verkar så fruktansvärt dum.

Men jag tycker inte synd om hon sångtjejen.

Hon är härlig och kommer säkert bli stjärna. Eller det kanske hon redan är. Barnstjärna i alla fall.

Tror det får räcka för idag. Persson kallar. Det vet det tusan om han inte håller på att omvända mig till sosse :)

Wahlbergarn going Seljestua

Jag tänkte jag skulle guida er i min lya.

Välkomna hem till Wahlbergarn going Seljestua!

Här är min skrivhörna. Det är här jag skapar alla smarta blogginlägg.

Här är mitt gottebord. Det är härifrån jag tröstäter om kvällarna.

Och dagarna.

Här är min säng. Här sover jag om nätterna.

Och vilar ibland annars också.

Här är min gymboll. Jo även jag har en sådan. Jag blåste upp den manuellt. Alltså med lungorna. Det var jobbigt och jag fick mjölksyra i kinderna. Men jag har hört att det ska vara bra mot rynkor att träna ansiktsmusklerna.

Bestämda ansiktet

Idag tänkte jag gå ner till min chef och prata om mitt schema.

Det är nämligen så, att jag på tre veckor jobbar

ungefär 60 h. För lite tycker jag. Jag åkte inte till Norge över jul och nyår, för att sitta här ledig och ensam. Så jag hoppas att de ordnar till det. På med bestämda ansiktet!

Rastlös

Haha du är rolig du Sofia, men det finns ingen chans att jag konkurrerar med dig :) Och Larssson, vad duktig du är.

Men det har du ju alltid varit.

Jag är uttråkad till tusen. Har sedan senast stickat, läst i "min väg, mina val", rensat datorn och ätit. Nu blir det snart en till tur till byn, eftersom kylskåpet ekar tomt.

Det är lite av ett pussel att handla här. Ni vet polarkakor i fempack, som hemma kostar 15-20 SEK, de kostar här 30 NOK. Det ger ju en liten bild av priserna. Dock finns det annat som är billigare, så det blir till att leta i hyllorna. I alla fall för mig som är lite dumsnål :)

Lite seljestua

Jag och min granne Mats har just kommit tillbaka efter en promenad. Så här rosig och härlig om kinderna blir man av promenader i Fauske. Det var ordentligt friskt längs med vattnet :)

Tänkte jag skulle beskriva lite hur jag bor. Man kan likna Seljestua (tror det är huset som heter så) vid ett vandrarhem. Vi har egna rum, men delar kök, allrum och badrum. Just nu bor vi tre stycken här.

I morgon åker dock mina grannar hem, men jag har hört att en ny tjej ska komma. Tur det, för jag har ingen lust att bo här ensam över jul. Det skulle verkligen kunna bli lite dystert.

Här är en del av allrummet. Och en del av mig.

Här är utsikten från mitt fönster

Att omgärda eller omgärdas

Jag tror visst att dlink är på min sida i natt, så jag passar på att lägga upp några bilder. Dessa är knäppta nere vid centrum. Fauske omgärdar vatten, och omgärdas av fjäll.

Do

Har knäppt en del bilder som jag vill lägga upp, men eftersom mitt internet är så fruktansvärt opålitligt, koncentrerar jag mig på att skriva lite kvickt innan det lägger ner.

Apropå förra inlägget, så behöver det inte riktigt vara så ideologiskt som jag först tänkte. Tror faktiskt det beror på att Fauske inte ligger så långt från svenska gränsen. TV-signalerna når helt enkelt hit :)

Jag har jobbat två dagar nu på Helsetunet. Kan helt kort sammanfatta det med att det är som undersköterskejobb i Sverige, förutom att arbetskamraterna är något lite svårare att förstå.

Norskan här är inte nådig. Andra dagen förstod jag mer än första i alla fall, så jag ser en utveckling. Dock gäller det inte mina arbetskamraters förståelse av mig. Ganska ofta möts jag av tomma blickar och orörliga munnar, och blir tvungen att omformulera mig tills de tar in vad jag säger.

Jag har skämtat några gånger, men det är oklart huruvida det gått hem. Bl a sa jag idag efter att ha hjälpt en pensionär på toaletten, att det blir som fawlty towers när jag jobbar. Tror ingen förstod. Egentligen var det ganska roligt, för vissa situationer blir verkligen komiskt tokiga när jag yrar runt och försöker fatta och göra rätt. Jag har idag åtminstone lärt mig att "do" betyder toalett, vilket kommer förenkla en del :)

Fauske är mycket vackert, och jag njuter av snö, riktig kyla och vackert landskap. Ni får se senare när jag vågar lägga upp bilder.

Bäst jag avslutar nu innan dlink kickar ut mig. Sköt om er!

Kram Johanna

Svensk tv

Vi har svensk TV! I Norge. Är det inte konstigt. Jag kan till min stora glädje se både "Bonde söker fru" och "Postkodmiljonären".

Det är ju trevligt. Men. Varför finns inga norska kanaler i Sverige?

Är vi svenskar för stora på oss? Lite dåligt tycker jag.

Första dagen i Norge

(Jo jag vet att jag ser rolig ut, men det bjuder jag på:) Bilden är från igår, på tåget mellan Katrineholm och Oslo. Det var lite kallt.)

Jag är i Norge! Och jag har Internet! Det första var förväntat, men inte det andra, så jag är en mycket nöjd resenär.

Tågresan hit gick över förväntan bra. Nattåget mellan Trondheim och Fauske var helt underbart faktiskt. Låter som en överdrift men sant. Som ett pyttelitet hotellrum med tvättställ och bäddade sängar.

Man fick till och med checka in vid en liten blankpolerad trädisk i restaurangvagnen. Den senare var öppen hela natten och serverade både mat och dryck. Nästa gång ska jag och fästman åka tillsammans, äta god mat, dricka vin och titta på vackra Norge utanför tågfönstren. Hoppas det blir så.

Jag börjar jobba i morgon kväll. Tre till kvart i elva jobbar man då.

Jag fick en liten rundtur på sykehjemmet idag, och det är fint och verkar trevligt. Känns inte alls så skrämmande.

Som ni kanske hör känns allt bra, förutom att jag saknar käre fästman. Men tre veckor går fort.

Och sedan kommer jag hem med en massa pengar :)

Hej så länge

I morgon, tidigt, åker jag iväg med Fauske som mål. Jag vet inte hur internetförbindelserna är där uppe, men har tagit med mig kära dator för att om möjligt kunna skriva på bloggen.
Hoppas ni alla har det bra tills vi ses igen, och om jag inte har möjlighet att skriva dessförinnan, vill jag önska er en God Jul!

Kramar från Johanna

Lite sött

Visst är mitt nya stickprojekt lite sött?

Dessvärre för sent

Hihi jo det är sant Lina, man får aldrig någon riktig rätsida på solariefrågan.

Men ni. Jag anklagar mig själv och irriterar mig.
Varför engagerade jag mig inte? Varför tyckte jag det bara var ett fånigt pr-trick, och lät reklamen passera utan att förstå vad jag måste göra? Varför varför gick jag inte in på "rädda julen" och röstade på en av mina favoriter?
Nu är det för sent och inget finns längre att göra.
ÄGGLIKÖR åkte ut!
Hur tusan röstar folk? Hur kan den där meningslösa krokanten och tryffeln kicka ut ägglikören?
Helt obegripligt, och dessvärre för sent.

Monolog

Det har framförts synpunkter angående huruvida mitt solariesolande är förenligt med bloggens tema, och beskrivningen av mig själv som trädkramare.
Jag förstår åsikterna och kan hålla med om att det bästa förmodligen vore att inte sola.
Har inga egentliga fakta angående detta, men jag kan tänka mig att varken solarieproduktion eller -elåtgång är den bästa ur miljövänlig synvinkel. Dock tror jag att ett liv där allt miljöskadligt väljs bort, blir självförintande. Det allra bästa vore ju i så fall att göra slut på sig, så slipper man belasta denna jord.
Ni förstår vad jag menar.
Jag väljer bort flera saker i mitt liv utifrån mina hjärteämnen.
Inte solarium dock. Inte än åtminstone. Men det kanske är fel? Kanske måste jag tänka om.
Det jag säkert vet, í alla fall, är att varje människa måste välja var hon ska lägga sin energi, för hon kan inte lägga den på allt.

Julmat och kofta

Vi har ätit julbord ikväll, jag och fästmannen. Jag ska i ärlighetens namn säga att det inte var mycket som var ekologiskt bland vår julmat. Smöret, äggen, potatisen. Ja det var nog allt.
Planerade att vara ambitiös och åtminstone drilla köttbullar, men de tankarna försvann någonstans i diskberget som jag tog itu med innan matlagningen.
Det är väldigt frustrerande att vissa affärer snällt uttryckt inte har så bra ekologiskt utbud. Man har ju inte alltid tid eller lust att söka runt på flera butiker.
I vilket fall var julmaten god och jag är nu mätt. Oekologisk men förhållandevis lyckad ändå.

Jag har idag förutom ätit, även ordnat inför Norge.
Var till Maja-Lisas bod, Västerviks garnbutik, och köpte mönster och garn till en liten kofta. Den kommer bli vit och lite annorlunda i snittet. Tror den kan bli riktigt söt. Utmaningen ligger mest i att den stickas i ett stycke.
Det blir bra för mig att ha ett ordentligt pyssel när jag sitter ensam i Fauske om kvällarna.

Garngraffiti

Maska för maska ska vi förändra världen!
Lyssnar på ett reportage på radion. Det handlar just nu om en kvinna i Flogsta som stickade en röd kofta, som hon sedan fäste på lyktstolpen utanför huset. Hon ville göra något mjukt för samhället.
Hon är en del av en världsomspännande rörelse, som förskönar världen med sina handarbeten och genom detta tänker sig kunna förändra den ekonomiska balansen och systemet i samhället.

Här i Västervik har jag ännu inte sett någon garngraffiti, men parkbänken vid taxistationen hade tills för ett par veckor sedan skor på alla fyra ben. Det såg trevligt ut. Sedan tyckte någon ordningssam människa att han skulle städa upp, och tog väck dem.

Vad säger ni, ska vi bli stickaktivister och ge oss ut med garnet och stickorna?

Som en annan stadsbo

Titta vilken fin kofta jag fick av L idag! Jättesöt och passar mig perfekt. Väldigt snällt av henne.
Jag ryckte faktiskt upp mig och gjorde lite av dagen ändå. Det blev återigen ett besök på solariet följt av fika på People (mitt nya favoritställe, men det kanske jag har sagt tidigare).

Jag har resfeber! Matlusten är sisådär, humöret upp och ner, initivförmågan på minimum. Längtar till onsdag, när jag åker, så saker och ting börjar röra på sig igen. Samtidigt bävar jag för att lämna käre fästman och La Suéde över jul och nyår.
Jag ser i alla fall fram emot att vara bland snö och i ordentlig kyla. Har dock inte ordnat täckbyxor ännu, vilket jag borde ha gjort. Riktiga vinterkängor borde jag också ha, men det får gå ändå.
Jag får springa runt i mina joggingskor som en annan stadsbo ;)

Ryck upp dig

Jag har massor att göra, och ändå sitter jag som fastskruvad framför datorn. Dumsurfar runt på allt möjligt som jag egentligen inte bryr mig så mycket om. Det jag borde göra är diska, tvätta, läsa, sticka kanske, ta en promenad eller träna och eventuellt börja packa lite. Men jag gör inget. Jag sitter här, lyssnar på radion och tittar runt hos Katrin, Alex och Kissie (skäms).
Ryck upp dig nu Johanna och gör något av det här!

Länk till skogsnätverket

Artikel om avverkningshotad skog. Läs den som är intresserad :)

http://skogsnätverket.se/2009/12/urskog-vid-varldsarv-avverkningshotad/?utm_source=feedburner&utm_medium=email&utm_campaign=Feed%3A+Skogsnatverket+%28Skogsn%C3%A4tverket.se%29

Ej längre vit-grå

Jag har haft besök i ett par dagar, och det har varit underbart!
Det var mycket som var bäst, men en höjdpunkt var solningen.
Vi gick nämligen till solariet. Första gången på många år.
Jag upplevde det ganska klaustrofobiskt. Hade lite svårt att slappna av och kunde inte riktigt koppla bort tankarna från
1) att solariet skulle låsa sig och jag bli liggande, och brännas, i flera timmar utan att någon saknade och räddade mig
2) att huden knastrade under strålarna.
Ändå var det väldigt roligt. Mest för att min vän livade upp det hela. Dessutom känner jag mig något lite fräschare i tonen. Den vit-grå huden har fått lite liv :)

Julgran

Det är fint med en julgran. Särskilt när snö lägger sig på grenarna, och ger oss känslan av att en riktig jul är på väg.

Jag tycker det är stämningsfullt och en trevlig traditionell motvikt till all kommersialism som flödar i juletid. Men! Varför hugga ner en så ståtlig gran, bara för att agera prydnad i några veckor? Känns det inte både extravagant och nonchalant?

Nej, jag säger bu för nedhuggna döende granar,

och bä! för levande glada julträd.

Nobelfesten

Jag kan inte riktigt säga varför, men jag gillar att titta på tv-sändningarna från Nobelfesten.
Visst dras man med i feststämningen? Visst kan man nästan känna parfymdoften från de uppklädda damerna, och det dyra vinet på tungan? Jag tycker det.
Jag sitter hemma i soffan, och tror nästan på riktigt att jag kommer vara där en dag. Eller att jag kanske varit där redan.
I livet före detta.
Och alla är så vackra! Och så glada! Klänningarna underbara. Musiken ljuvlig. Blå hallen härlig. Och det finns en riktig kung där, och en drottning. Två fina prinsessor och en tjusig prins.

Jag ändrar mig. Det är rätt tydligt varför jag gillar det.
Vad finns INTE att tycka om liksom?

Det enklaste

Okej, jag vet att detta kan tyckas tjatigt. Du har förmodligen hört det hundra gånger tidigare, så jag förstår att det kan verka fantasilöst och... ja upprepande. Men det är för att det är så bra! Viktigt och så liten möda krävs. Kanske det enklaste du kan göra för miljön. Detta enkla handlar om reklam i pappersform. Den som kommer i brevlådan.

Enligt Naturskyddsföreningen får varje svenskt hushåll ungefär
48 kg sådan reklam. Ja, 48 kg. Varje år!
Det säger sig självt att det sammantaget är många träd.
En "Ingen reklam, tack!"-skylt på brevlådan är ju därför jättebra. Två poänger, minst, med den.
För det första slipper man vara bidragande till att träd huggs ned i, som jag tycker, onödan.
För det andra sparar det många turer till pappersåtervinningen (det finns ju roligare saker).

Sedan finns det ju de som ändå tycker det är lite kul med reklam. Då kan den fås i datorn. Du kan nämligen anmäla dig på sidan

http://www.yourmail.se/

och få reklam till mejlen istället. Då bidrar du även till att de ger 30 % av sin vinst till Naturskyddsföreningen.

Så ja, slut på predikan. Förstår om du tycker jag är lite tråkig.
Det blir kanske lätt så, men du ska veta att jag i alla fall jobbar på det :)
Tro om jag ska gå bort till Mr Footballmanager och erbjuda lite fika. Te kanske, och glass. Det är grejer det.

Holmenkollen

Holmenkollen av Matti Hagelberg

Underbar bok som jag hittade på bibliotekets utförsäljning igår. Tre böcker för tio kronor!

Köpte den med tanken att jag kunde ta några sidor, och sätta i gamla ramar vi har liggande.

Men jag förmår mig inte! Den är så himla härlig boken.

Har ni möjlighet, så låna den på bibliotek.

Present

Jag fick en present. Ett halsband i silver med text på. Visst är det fint! Det kommer jag bära jämt. Min begagnade-kläder-varje-dag-stil mår bra av ett vackert smycke :)

Kvällsfika

Är man sugen på te och ostmacka finns inget som kan ersätta! Ostmackorna ska vara rikligt smorda med Bregott, och täckta av ett par rejäla ostskivor av en, helst lagrad, god ost.
Kvällsfika är absolut bra för både mage och sömn :)

Klimatkontot

Jag inbillar mig inte att alla vill lägga sin tid på detta, men den som känner för det kan ju göra testet.
Det går ut på att man ska beräkna sina utsläpp av koldioxid.
Låter inte så kul, jag vet, men intressant om man är lagd åt det hållet :)

http://www.naturskyddsforeningen.klimatkontot.se/Default.aspx

Reflektioner

Nog förstår jag också att byråkrati gör gott ibland. Att det behövs för att hålla en viss ordning, och för att saker ska gå till på ett riktigt sätt. Men jag kan inte annat än bli lite irriterad, när jag ser en stund på direktsändningen från klimatkonferensen i Köpenhamn.
Där i en stor sal med grå väggar sitter en stor mängd människor i lika grå kläder. Längst fram, upphöjt vid ett kolossalt bord, sitter orföranden, sekreteraren och några fler. Församlingen sitter nedanför vid små bord med mikrofoner.
Den som har ordet läser entonigt sitt nedskrivna tal, och avslutar snabbt innan ordet går över till ordföranden. Har någon något att tillägga? frågar hon. Stolskrap och harklingar svarar.
Efter den så kallade diskussionen, avslutar ordföranden med informationen att en grupp ska tillsättas för vidare arbete, och hänvisar till rapporter med siffernamn.
Vart tog känslan vägen? undrar jag. Varför i hela världen fick dessa byråkratiska kostymnissar ta över eldsjälarnas debatt?

Nytt tema

Här står jag i ett ärvt gammalt förkläde och lagar lasagne. Det blev dagens middag. Lasagnen gjordes på ekologiska ingredienser så klart, från chilisåsen till köttfärsen. Dock har jag ännu inte hittat ekologiska lasagneplattor och inte heller champinjoner, så de fick slinka med, fast de egentligen var lite fel ute.

Att jag understryker matens ursprung har med bror att göra. Han efterfrågade ett tema för min blogg. Efter en ganska kort fundering, kom jag fram till att temat måste bli det jag tror på och lever i. Den miljövänliga tillvaron. Den är min livsnerv, kan jag nog faktiskt säga, och det känns naturligt att bloggen handlar mer om det jag brinner för.
Så det är bara att ni vänjer er, för nu kör jag ekologiskt för hela slanten! Eller i alla fall nästan :)

Ett sommarminne

I detta regnrusk som ständigt råder, kan det vara behövligt att påminnas om sommaren som var och somrarna som kommer.

På bilden är jag och fästman på simtur i Händelöp. Efter badet fikade vi och far kaffe och sockerkaka på klipporna, medan vi tittade på båtarna som seglade in till visfestivalen.

Ambivalens

Det här kom i vår brevlåda härom dagen.
Jag tänker så mycket när jag ser det.

Hur orkar han? Richard alltså. Hur orkar han se så käck och övertygad ut? Det är ju ändå ett lotteri det handlar om. Han kandiderar inte som president. Han är inte läkaren som försöker få oss att ta medicin. Han försöker inte säga oss att Gud finns. Ändå ser han så oöverträffligt säker ut.

Varför gör han det? Jag minns när han var med i "När och fjärran", gjorde söta reportage och grät med svenskättlade amerikaner. Då var han fin och sympatisk. Nu läskig. Varför Richard? Varför har du sålt dig till postkodlotteriet? Förstår du inte vad du hade kunnat göra utan lotteriet? Du hade lett "Idol" eller "Melodifestivalen". Du hade haft uppesittarkvällen i fyran, kanske varit programledare i "Debatt" eller "På spåret".

Nu ÄR du postkodlotteriet. Lite sorgligt. Tjänar du sjukt mycket pengar på det? Eller är lotteriet så enastående, att du inte har något annat alternativ än att sprida det?

Fungerar det? Köper folk lotter när de i sitt hem blir invaderade av Richard Sjöberg? Han pekar på mig som att jag inte har något val. Som att jag inte VILL ha något val. Fungerar det? Det här med att skriva "hur mycket vill du ha, Johanna", tror jag på det? Känner jag mig verkligen utsedd och personligt bemött?

Blir jag inte snarare tvärt emot? Lite anti?

Tragiskt nog tänker jag även: Ska jag kanske gå med i postkodlotteriet? Är det inte bra att jag kan vinna pengar, och samtidigt skänka till välgörenhet? Tony Blair var ju med i deras reklamkampanj förra året. Då måste det vara på riktigt. Och Richard Sjöberg. Han kanske framstår som lite skrämmande och lite väl intensivt övertygad, men det finns nog inget ont i honom. Han verkar ändå god. Känns inte som en lurendrejare direkt.

Hur nu en sådan känns.

Godkänt god

Denna vackra kaka åt vi igår på mitt kalas. Leila påstod att den var godast. Jag håller inte riktigt med. Godkänt god och fin att se på däremot. Kvällens godaste på riktigt, var äggtoddyn. Hör av er om ni vill ha recept. Tro mig, det vill ni :)

Det gör ju mig glad, att vara med familjen. Så igår var jag glad, och idag känner jag mig lite däven. Det kan bli så när jag känner att jag saknar. Jag och fästmannen ska titta på film nu, och kanske äte lite gott. Sedan när jag har fyllt på förråden kan jag skriva lite mer inspirerat :)

Ljusstake

Trädkramare som jag är, slår jag ett slag för det återanvända julpyntet, och visar mitt senaste tillskott.
En ganska originell och, tycker jag, söt ljusstake inköpt på second hand.

Omyndig

Härom dagen var jag och far till försäkringskassan. Vi hade olika ärenden men tänkte ta det på samma nummerlapp, för att vara lite effektiva. Alldeles innan vårt "45" kommer upp ringer hans telefon. Han svarar och när vårt nummer plingar går jag alltså fram själv, med tanken att han kommer när han är klar.
Jag hälsar på mannen i kassan, som tittar på mig och ler lite mjukt, som handläggare brukar göra. Sedan hälsar han tillbaka och stannar med blicken på mig något tvekande. Han är tyst i några sekunder.
- Jaha, är det följeslagaren? frågar han sedan, och tittar på far som kommer gående med en mapp under armen.

Visst förstår ni? Handläggaren trodde jag hade en förvaltare eller dylikt, eftersom jag inte kunde uträtta ärenden hos försäkringskassan på egen hand.
Jag måste nog börja borsta håret om morgnarna ändå.
Om det räcker.

För långt borta

Nu är jag tillbaka efter Sundsvallsbesöket. Känner mig ganska slut.
Var en lång bilresa igår kväll, och idag har jag städat och pyntat i stort hela dagen.
Sundsvall var jättetrevligt och jag hade turen att träffa många jag tycker om.
Var hemma hos far och pysslade, hittade farmors fina klänningar och åt allt möjligt gott.
Det brukar bli ganska mycket av det när vi ses :)

Lunch med A på Tant Anki var ju såklart jättehärligt. Världens godaste fika, utan överdrift, och mysigt att träffa A efter alldeles för lång tid. En bra kombination :)
Tant Anki har under min frånvaro flyttat till större lokaler. Jättefint och verkligen stort. Jag vill också ha turkosa stolar!


Jag träffade även snälla J och hennes söta dotter. Tog chansen att gosa med dem båda en hel kväll, och fick en fin present.


Västervik känns verkligen alldeles för långt borta ibland.