Nattåget var underbart. Sovvagnarna idag är inte vad de var för 20 år sedan när jag åkte dem senast. Det var så mysigt och jag sov så bra, att när konduktören väckte mig strax före fyra, ville jag bara ligga kvar och sova några timmar till.
Idag har jag haft en toppenfin vändag. Jag och L har fikat, pratat en massa, vandrat runt på stan och fikat igen. En sån dag man blir glad av, sparar och lever på ett tag.
Att komma till lägenheten var lite konstigt, som det alltid är numera. Konstigt för att det känns lite som att vara tillbaka i tiden. Det är inte mycket kvar i lägenheten, men sängen och köksmöblerna står kvar, så det ser lite ut som ett hem, men ändå inte. Åh min kära lägenhet, jag har tyckt så mycket om att bo i den. Det gör lite ont i mig att den inte ska vara min längre, men livet är ju så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar