Båda sidor

Måndag idag och förra inlägget skrevs i fredags kväll. Alltså har det hänt en del, som jag inte tänker gå in så nära på nu. Kan lite kort nämna att vi varit på trettioårsfest (där man fick spela både pingis och sjunga singstar), plockat ganska mycket trattkantareller och idag har jag jobbat på min logga och sett en stark film (The reader, se den!). Det var min förlängda helg i en mening. 

Det här med p-piller. Självklart är det bra att de finns, att oplanerade barn slipper födas, att människor slipper gå igenom aborter och att man kan ha sex utan oro för att göra barn...

Men..! Jag tål dem inte. Är det bara jag? Jag blir ett aggressivt monster som inte kan se en smula på diskbänken, utan att frusta och svära över hur jävligt allt är, och hur elaka alla är som vill göra livet jobbigt för mig. Och jag är inte bara arg. När jag inte svär och tjatar, gråter jag över hur olycklig världen ter sig och hur ingen ljusglimt finns. Inga barn blir det, men det finns förmodligen flera orsaker till det.

Vi borde prata mer om hur p-piller påverkar känslor och tankar, istället för att bara de positiva effekterna ska lyftas.

Nu ska jag släcka alla ljus, bädda ner mig med fästmannen och lyssna på "När jag hör din röst" som ljudbok.