Lite klokt

Jag höll på här hemma, diskade, slamrade med porslin, såg allt stök, väskor i hallen, och bara blev så otroligt irriterad. Ni vet så där, när man inte förstår var alla känslor kommer ifrån, man tycker inte de är befogade, men de är där och försvinner inte för att man försöker tänka logiskt eller se saker i perspektiv. 

Då, i mitt ilskanutanpåkroppen-tillstånd, tog jag beslutet att gå och träna. 

Och här sitter jag nu. Trött, men glad. Lugn inuti. Ville bara säga det, att ibland är jag lite klok.