Det här med tv-spel hör ni. Jag förstår dem inte. Vad är det, berätta ni som vet, som är så lockande med att leka krig, spela fotboll, klättra i daggmaskar etc med en handkontroll och en tv? Jag menar inte att klanka på dem som faktiskt begriper sig på. I så fall bara lite.
Men det är uppriktigt menat att jag INTE FÖRSTÅR. Och det faktum att jag inte gör det, leder till att jag emellanåt får mindre bryt av alla ".. han skjuter på mål men bollen går utanför", "we´re going in", "go! go! go!". Lite bildligt kanske, men ni som är i samma sits som jag förstår. Vill bara säga att ibland, ibland blir det lite jobbigt. Återigen, jag vill inte gnälla. Bara lite, kanske.
Om jag istället ska prata om något lite mer positivt, kan jag berätta att vi har haft en riktig fredagkväll. Så som man tänker sig att den ska vara. Ursprunglig på något mysko vis. Tacos, lösgodis, Skavlan och Idol. Ja ni hör ju själva. Urtypen.
Nu ska jag försöka locka med mig Mr Warhero till sänghalmen.
3 kommentarer:
Jag tror att det är så att pojkar inte har samma genetiska drivkraft till stabilitet och trygghet. Därför försöker pojkar bevara delar av leken som alltid varit en del av den egna identiteten.
Tvspel är enkelt, belönande och samtidigt väldigt ärligt. Jag tycker du istället för att ens tänka en snabb tanke på hur trött du blir, ska tänka på hur bra du har det. Du vet ju alltid var din kille är, när han inte är med dig.
Inga Johanna jag förstår inte heller det där med tvspel.
Jag undrar ofta vad tvspel har som inte jag har ;) Är inte jag ärlig, enkel och ger belöning?!
Till det positiva Ni verkar haft en perfekt fredagskväll, jag gillar urtypen.
Kram Mathilda
vad det än beror på så är det en övergående fas. Jag gillade också vissa spel en tid men nu ser jag inget värde alls i dem så det går över med tiden. Var lung för det.
Skicka en kommentar