Solen skiner, vinden är stilla och temperaturen alldeles behaglig. Fick världens glädjerus och gick lös med kameran längs med elljusspåret som går här uppe på berget. Synd bara att fästman jobbar och inte kunde vara med.
Är det inte lite konstigt att man varje år glömmer hur glad man blir, när våren börjar visa sig? Jag blir alltid förvånad över hur lycklig lite sol gör mig.
1 kommentar:
Ja och det är ju bra att det egentligen är de små sakerna som gör oss lyckligast. Ibland behövs bara en väldigt liten ändring för att vi skall må bra och se ljust på tillvaron.
Skicka en kommentar