Hundjävel

Det har verkligen varit höjdpunkternas dag i dag. Åt alla håll och i ett. Vet inte vad jag ska välja att berätta egentligen, för hela dagen känns ganska urflippad. Jag har inte gjort bort mig i alla fall, och det är jag glad för. Inte heller gick jag hem med rädslan att ha tagit livet av någon med en felaktig injektion eller dylikt. Det är ju annars den typen av nojjor man kan ha som sjuksköterska.

Jag kan berätta för er om den okloka hunden, för det är nog i alla fall dagens adrenalintopp.

Jag var hemma hos en man. Mannen har en hund som är både ouppfostrad och förmodligen inte riktigt klok. En av mina uppgifter var att hämta in ved från verandan. När jag öppnar dörren, smyger den lilla okloka hunden ut. Jag (och det var väl korkat i och för sig) tänker "hon ska nog bara följa mig ut på tomten och sedan följa in igen", så jag hämtar min ved och går sedan för att hämta hunden. Då springer den okloka hunden. Hon springer och springer. In i skogen. Ut ur skogen. Över grannarnas tomter. Längs med E6:an springer hon, och jag är så klart LIVRÄDD! "Fan jävla hundjävel som inte kommer när jag visslar, ropar, klappar händer, sätter mig på huk..." Jag ser framför mig hur hunden blir påkörd av en långtradare på E6:an, med mig ståendes i vägrenen. Nej, det var hemskt där jag sprang omkring.

Till slut blev jag (och hunden) räddad av en granne, som tog tag i okloka hunden när den sprang upp på hennes trapp.

Aldrig att jag litar på en hund igen! Klok som oklok.