Vi är framme och jag vet inte vad jag ska säga. Är lite överrumplad kanske. Eller chockad. Något åt det hållet i alla fall. Kan börja med att berätta om resan hit, så kan jag nysta upp lite i taget. Vi åkte tåg 05.40, eller rättare sagt ersättningsbuss, från Västervik. Bytte till ett tåg, ett annat tåg, flyg, flyg, buss och sist minibuss. Minibussen tog oss kl 23.00 ända fram till dörren, eftersom han som körde är gift med en som jobbar på sykehjemmet, och han visste vart vi skulle. Ni förstår kanske att det är ett litet ställe vi kommit till. Men det var ju förväntat.
Det är lägenheten som överrumplat mig, och jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den. Gammalt, slitet, udda möbler, en tv utan kanaler och en radio som bara brusar. Ingen frys. De orden hittar jag nu, kanske att det går bättre i morgon.
Men jag är glad att vi är här tillsammans! Egentligen är allt positivt och spännande, det är bara min äckelmage som har ett visst övertag just nu..
2 kommentarer:
Men det låter samtidigt som ett spännande äventyr. Det skall bi intressant att följa det här Gildeskål-dramat i fortsättningen. Bara sånt som en tv utan kanaler, det är ju obetalbart.
Hoppas ni har det bra!
Idag har Inga provat sin fina kofta, den är fortfarande lite stor, men det kommer upp en bild på hennes blogg sen.
Jag tycker det är jobbigt att bo i misär, men bevisen för att Sverige skulle vara världens enda i-land hopas sig...
Skicka en kommentar