Har hamnat i något slags post-METRO-2033-läge. Det är tomt och det känns som jag lämnat en kompis jag aldrig kommer träffa igen. Knäppt att en bok kan påverka en så mycket, men det kan den visst.. Så jag lyssnar på Dolly och sentimentaliserar lite. Det jag inte riktigt förstår med den här låten, är att hon framför den så glatt. Texten är ju jättesorgsen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar