Kardemumma och lite till

Bullar blev det. Smörigt degiga kardemummabullar, och jag har ätit så det känns jobbigt att andas. Mamma gjorde kardemummabullar, pappa gör det och jag. Man kan nog säga att jag blivit präglad, och jag tänker att mina barn kanske också kommer välja kardemumma framför kanel.

Annars funderar jag en del. Jag känner mig ibland ganska ensam. Inte ensam i världen, för jag har många omkring mig som jag vet bryr sig om mig, och som jag också bryr mig om. Men jag kan önska att jag inte kände mig så ensam i min situation. Jag ser historien upprepa sig och undrar vad jag gör för fel. Visst är det kul att diskutera tapeter och semestrar, men ibland vill jag bara dricka en kopp te och titta på nyheterna istället. Och inte göra det själv.