När jag var på föreläsning för en vecka sedan, avslutade Owe Wiktström sina timmar med den här texten. Jag vet inte varför riktigt, men den berör mig. Kanske är det för att den förflyttar mig till kyrkan med ängeln och den varma piazzan.
Romanska bågar, av Tomas Tranströmer
Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna i halvmörket. Valv gapade bakom valv och ingen överblick. Några ljuslågor fladdrade. En ängel utan ansikte omfamnade mig och viskade genom hela kroppen: "Skäms inte för att du är människa, var stolt! Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt. Du blir aldrig färdig, och det är som det skall." Jag var blind av tårar och föstes ut på den solsjudande piazzan tillsammans med Mr and Mrs Jones, Herr Tanaka och Signora Sabatini, och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.
1 kommentar:
Oändligt växande. En både spännande och härlig tanke.
Skicka en kommentar