Smått overkligt känns det att jag faktiskt varit borta nästan en månad, och nu äntligen får ta min väska och ge mig av hemåt.
Det är inte det att det varit otrevligt att vara här. Jag är glad att jag fått uppleva Fauske, den fantastiska naturen, människorna, de söta pensionärerna och lärt mig nya saker i mitt yrke. Men det är inte som att vara hemma. Jag vill tillbaka till käre fästman, mitt hem och mina rutiner. Också längtar jag jättemycket efter att få träffa vår nya familjemedlem!
2 kommentarer:
Förstår det och det skall bli kul att träffa dig också. Det car ett tag sedan.
Det är roligt att vi snart kommer att träffas. Hoppas din hemresa går bra.
Kram Inga och Mathilda
Skicka en kommentar