Där bor människor som, de flesta, levt länge. De har arbetat,
skrattat, varit kära, blivit svikna, gråtit, dansat, grälat. De har försörjt sig, och tagit hand om sig själva och sina medmänniskor.
Många har nog tänkt, precis som jag, att ålderdomen är långt borta
och inte riktigt verklig.
På äldreboendet sitter dessa människor med blöjor och blir tvättade av främlingar. De matas kvickt av stressad vårdpersonal, med uppvärmd passerad mat från ett storkök. Får inte välja när de ska stiga upp på morgonen, eller lägga sig på kvällen.
Några sitter på sina rum och ropar, utan att någon kommer till dem.
Jag vill inte sluta mitt liv ensam i en säng, ropandes, utan att någon kommer och lyssnar på vad jag vill säga. Eller gör mig sällskap.
1 kommentar:
Nä det kan kännas lite deprimerande ibland att jobba med gamla i den situationen. Å andra sida gör man ju en insats också. Man gör något bra för andra som de inte kan göra själva så ja tycker det finns två sidor av det där. Protestera mot GM på http://iwontbuyfromgm.wordpress.com/
Skicka en kommentar