Ambivalens

Det här kom i vår brevlåda härom dagen.
Jag tänker så mycket när jag ser det.

Hur orkar han? Richard alltså. Hur orkar han se så käck och övertygad ut? Det är ju ändå ett lotteri det handlar om. Han kandiderar inte som president. Han är inte läkaren som försöker få oss att ta medicin. Han försöker inte säga oss att Gud finns. Ändå ser han så oöverträffligt säker ut.

Varför gör han det? Jag minns när han var med i "När och fjärran", gjorde söta reportage och grät med svenskättlade amerikaner. Då var han fin och sympatisk. Nu läskig. Varför Richard? Varför har du sålt dig till postkodlotteriet? Förstår du inte vad du hade kunnat göra utan lotteriet? Du hade lett "Idol" eller "Melodifestivalen". Du hade haft uppesittarkvällen i fyran, kanske varit programledare i "Debatt" eller "På spåret".

Nu ÄR du postkodlotteriet. Lite sorgligt. Tjänar du sjukt mycket pengar på det? Eller är lotteriet så enastående, att du inte har något annat alternativ än att sprida det?

Fungerar det? Köper folk lotter när de i sitt hem blir invaderade av Richard Sjöberg? Han pekar på mig som att jag inte har något val. Som att jag inte VILL ha något val. Fungerar det? Det här med att skriva "hur mycket vill du ha, Johanna", tror jag på det? Känner jag mig verkligen utsedd och personligt bemött?

Blir jag inte snarare tvärt emot? Lite anti?

Tragiskt nog tänker jag även: Ska jag kanske gå med i postkodlotteriet? Är det inte bra att jag kan vinna pengar, och samtidigt skänka till välgörenhet? Tony Blair var ju med i deras reklamkampanj förra året. Då måste det vara på riktigt. Och Richard Sjöberg. Han kanske framstår som lite skrämmande och lite väl intensivt övertygad, men det finns nog inget ont i honom. Han verkar ändå god. Känns inte som en lurendrejare direkt.

Hur nu en sådan känns.