Dagens kap

Jag ser lite ut som ett försök till modebloggerska där jag står och posar, men lita på mig när jag säger att det inte riktigt var meningen. Jag ville bara ni skulle se så mycket som möjligt av min klänning.

Som jag köpte idag för 49 kr. Jo, 49 kr! Norska i och för sig, men ni förstår ju ändå att det var ett kap. Norge är inte alltid dyrt.

Ibland är det jättebilligt :)

Ka gott

Till lunch i dag blev det brödskivor med brunost och syltetöj. Å ka gott!

Hundjävel

Det har verkligen varit höjdpunkternas dag i dag. Åt alla håll och i ett. Vet inte vad jag ska välja att berätta egentligen, för hela dagen känns ganska urflippad. Jag har inte gjort bort mig i alla fall, och det är jag glad för. Inte heller gick jag hem med rädslan att ha tagit livet av någon med en felaktig injektion eller dylikt. Det är ju annars den typen av nojjor man kan ha som sjuksköterska.

Jag kan berätta för er om den okloka hunden, för det är nog i alla fall dagens adrenalintopp.

Jag var hemma hos en man. Mannen har en hund som är både ouppfostrad och förmodligen inte riktigt klok. En av mina uppgifter var att hämta in ved från verandan. När jag öppnar dörren, smyger den lilla okloka hunden ut. Jag (och det var väl korkat i och för sig) tänker "hon ska nog bara följa mig ut på tomten och sedan följa in igen", så jag hämtar min ved och går sedan för att hämta hunden. Då springer den okloka hunden. Hon springer och springer. In i skogen. Ut ur skogen. Över grannarnas tomter. Längs med E6:an springer hon, och jag är så klart LIVRÄDD! "Fan jävla hundjävel som inte kommer när jag visslar, ropar, klappar händer, sätter mig på huk..." Jag ser framför mig hur hunden blir påkörd av en långtradare på E6:an, med mig ståendes i vägrenen. Nej, det var hemskt där jag sprang omkring.

Till slut blev jag (och hunden) räddad av en granne, som tog tag i okloka hunden när den sprang upp på hennes trapp.

Aldrig att jag litar på en hund igen! Klok som oklok.

Brödskiva med syltetöj

I Norge äter man brödskivor. Gärna med syltetöj eller brunost. Det äter man alltså istället för varm mat. Och syltetöj är sylt.

På ett sätt tycker jag det är ganska bra. Skönt och smidigt att slippa laga mat flera gånger om dagen. Men man blir ju helt väck i magen. Den står som en trumma och mår aldrig riktigt väl. (Jag hade kunnat knäppa kort på den och lägga ut, men där går min gräns. Det får räcka med Jabu´she-bilden :)) Och det här med sylt på macka, det förstår jag inte alls. Tänk en franskskiva med smör och sylt. Hur mycket näring? Typ ingen. Men som sagt, smidigt.

Hemlängtan

Nackdelen med att jobba borta på det här viset, är det här med hemlängtan. Jag tycker det är vackert här, roligt att jobba,

jag träffar trevliga människor och har sköna lediga kvällar.

Men så kan jag komma på mig själv med att vara lite irriterad.

Bara lite så smått. Det märks knappt när jag är själv, men pyser, eller snarare sprakar, ut när jag pratar med någon hemifrån.

Eller så blir jag sorgsen. Allmänt lite sorgsen och inbunden.

Men saken är den, att det är inte varken irritation eller sorg.

Det är hemlängtan. Bara det att jag inte alltid fattar det.

För jag längtar hem ibland. Så är det. Och så ska det väl kanske vara. Jag är ju glad att jag har att längta efter, och komma hem till.

Men, ni som hamnar i mitt hemlängtansinferno! Förlåt att jag är som jag är ibland. Det är inte er det är fel på. Det är mig. Men det kommer kanske inte som någon nyhet ;)

50-tal för hela slanten

Att åka hem till pensionärer här, är många gånger som att flyttas minst 50 år bakåt i tiden. Det är väldigt fascinerande och känns nästan overkligt vissa gånger. Som idag. Jag är hemma hos en gullig farbror. Han bor i ett hus som är rakt igenom 50-tal. Om han köpt sig något nytt sedan dess, syns det inte.

Öppnar man en kökslåda, ligger där bakelitbestick. Köksbänken är djupgrön, och på den står en blå tv-kanna med vita fjädrar målade. TV:n står på ett litet teakskåp med skjutdörrar. Längs väggarna finns stringhyllor fyllda med böcker. På golvet står en lampa med assymetriska pappersskärmar och fot i teak och svart...

Jag kan fortsätta länge till, men ni kanske har bilden redan.

Det är helt underbart och så snyggt!

Sista gången

Nu lovar jag. Det är sista gången jag ältar denna ansiktskräm.

Men det beror även på att den numera är ett avslutat kapitel.

Bilderna får förklara.

Här är jag igår, med Jabu´she:

Här är jag i dag, utan Jabu´she:

Snyggare utan, tycker jag.