Nytt tema

Här står jag i ett ärvt gammalt förkläde och lagar lasagne. Det blev dagens middag. Lasagnen gjordes på ekologiska ingredienser så klart, från chilisåsen till köttfärsen. Dock har jag ännu inte hittat ekologiska lasagneplattor och inte heller champinjoner, så de fick slinka med, fast de egentligen var lite fel ute.

Att jag understryker matens ursprung har med bror att göra. Han efterfrågade ett tema för min blogg. Efter en ganska kort fundering, kom jag fram till att temat måste bli det jag tror på och lever i. Den miljövänliga tillvaron. Den är min livsnerv, kan jag nog faktiskt säga, och det känns naturligt att bloggen handlar mer om det jag brinner för.
Så det är bara att ni vänjer er, för nu kör jag ekologiskt för hela slanten! Eller i alla fall nästan :)

Ett sommarminne

I detta regnrusk som ständigt råder, kan det vara behövligt att påminnas om sommaren som var och somrarna som kommer.

På bilden är jag och fästman på simtur i Händelöp. Efter badet fikade vi och far kaffe och sockerkaka på klipporna, medan vi tittade på båtarna som seglade in till visfestivalen.

Ambivalens

Det här kom i vår brevlåda härom dagen.
Jag tänker så mycket när jag ser det.

Hur orkar han? Richard alltså. Hur orkar han se så käck och övertygad ut? Det är ju ändå ett lotteri det handlar om. Han kandiderar inte som president. Han är inte läkaren som försöker få oss att ta medicin. Han försöker inte säga oss att Gud finns. Ändå ser han så oöverträffligt säker ut.

Varför gör han det? Jag minns när han var med i "När och fjärran", gjorde söta reportage och grät med svenskättlade amerikaner. Då var han fin och sympatisk. Nu läskig. Varför Richard? Varför har du sålt dig till postkodlotteriet? Förstår du inte vad du hade kunnat göra utan lotteriet? Du hade lett "Idol" eller "Melodifestivalen". Du hade haft uppesittarkvällen i fyran, kanske varit programledare i "Debatt" eller "På spåret".

Nu ÄR du postkodlotteriet. Lite sorgligt. Tjänar du sjukt mycket pengar på det? Eller är lotteriet så enastående, att du inte har något annat alternativ än att sprida det?

Fungerar det? Köper folk lotter när de i sitt hem blir invaderade av Richard Sjöberg? Han pekar på mig som att jag inte har något val. Som att jag inte VILL ha något val. Fungerar det? Det här med att skriva "hur mycket vill du ha, Johanna", tror jag på det? Känner jag mig verkligen utsedd och personligt bemött?

Blir jag inte snarare tvärt emot? Lite anti?

Tragiskt nog tänker jag även: Ska jag kanske gå med i postkodlotteriet? Är det inte bra att jag kan vinna pengar, och samtidigt skänka till välgörenhet? Tony Blair var ju med i deras reklamkampanj förra året. Då måste det vara på riktigt. Och Richard Sjöberg. Han kanske framstår som lite skrämmande och lite väl intensivt övertygad, men det finns nog inget ont i honom. Han verkar ändå god. Känns inte som en lurendrejare direkt.

Hur nu en sådan känns.

Godkänt god

Denna vackra kaka åt vi igår på mitt kalas. Leila påstod att den var godast. Jag håller inte riktigt med. Godkänt god och fin att se på däremot. Kvällens godaste på riktigt, var äggtoddyn. Hör av er om ni vill ha recept. Tro mig, det vill ni :)

Det gör ju mig glad, att vara med familjen. Så igår var jag glad, och idag känner jag mig lite däven. Det kan bli så när jag känner att jag saknar. Jag och fästmannen ska titta på film nu, och kanske äte lite gott. Sedan när jag har fyllt på förråden kan jag skriva lite mer inspirerat :)

Ljusstake

Trädkramare som jag är, slår jag ett slag för det återanvända julpyntet, och visar mitt senaste tillskott.
En ganska originell och, tycker jag, söt ljusstake inköpt på second hand.

Omyndig

Härom dagen var jag och far till försäkringskassan. Vi hade olika ärenden men tänkte ta det på samma nummerlapp, för att vara lite effektiva. Alldeles innan vårt "45" kommer upp ringer hans telefon. Han svarar och när vårt nummer plingar går jag alltså fram själv, med tanken att han kommer när han är klar.
Jag hälsar på mannen i kassan, som tittar på mig och ler lite mjukt, som handläggare brukar göra. Sedan hälsar han tillbaka och stannar med blicken på mig något tvekande. Han är tyst i några sekunder.
- Jaha, är det följeslagaren? frågar han sedan, och tittar på far som kommer gående med en mapp under armen.

Visst förstår ni? Handläggaren trodde jag hade en förvaltare eller dylikt, eftersom jag inte kunde uträtta ärenden hos försäkringskassan på egen hand.
Jag måste nog börja borsta håret om morgnarna ändå.
Om det räcker.

För långt borta

Nu är jag tillbaka efter Sundsvallsbesöket. Känner mig ganska slut.
Var en lång bilresa igår kväll, och idag har jag städat och pyntat i stort hela dagen.
Sundsvall var jättetrevligt och jag hade turen att träffa många jag tycker om.
Var hemma hos far och pysslade, hittade farmors fina klänningar och åt allt möjligt gott.
Det brukar bli ganska mycket av det när vi ses :)

Lunch med A på Tant Anki var ju såklart jättehärligt. Världens godaste fika, utan överdrift, och mysigt att träffa A efter alldeles för lång tid. En bra kombination :)
Tant Anki har under min frånvaro flyttat till större lokaler. Jättefint och verkligen stort. Jag vill också ha turkosa stolar!


Jag träffade även snälla J och hennes söta dotter. Tog chansen att gosa med dem båda en hel kväll, och fick en fin present.


Västervik känns verkligen alldeles för långt borta ibland.