Hur det är

Det är tuffa tider nu. Mitt livs tuffaste hoppas jag, för det här som jag är i nu tänker jag aldrig mer uppleva. Vill inte skriva mycket mer om det.. Känns bara lite skönt att lätta på trycket och berätta att jag har det jobbigt. Men så är ju livet, det vet man ju. Går upp och ner och alla har sina prövningar. En tröst är min föreställning om att i och med att man kan uppleva dalar, så kommer topparna också att komma. Och vara lika höga som dalarna är djupa. Så bakom hörnet väntar ljusa och fina tider. Det är min ena tröst. Här är min andra, det vackraste i mitt liv.