tisdag 25 oktober 2011

Far, Cash och livet

Jag har kraschat på soffan hemma i Juniskär en del senaste tiden. Njutit av fars hemlagade mat, av att slippa se disken och stöket hemma och haft sällskap till både kvällsfika och frukost. Det har varit väldigt fint för mig. Vi har lyssnat en del på både Cash, Jeff Bridges och Eva Eastwood. Jag tror en av mina favoriter med förstnämnde får soundtracka det här inlägget. Den är sorglig men fin. Den hörde jag förresten första gången när jag och R var i Trondheim. Vi satt i den fullpackade bilen med regnet ösande utanför, och drack gratiskaffe från Statoil. R berättade om skivan, att det var den sista Cash gjorde innan han gick bort bara några veckor senare. Och den tanken gör ju inte låten mindre sorlig.


1 kommentar:

kjelle sa...

Hm.. ibland kan även sorgliga saker vara njutbara. Märkligt men så är det ju.