Jag var på årets, minst, bästa konsert igår. För den stod Emil Jensen med band. Emil är en underbar typ som både talar och sjunger så man skrattar, gråter, får ångest, lättas.. allt. Han pratade om engagemang, att göra bort sig, hur vi är som människor och världen vi lever i bland annat. Efter konserten signerade han skivor och kramades. Jag stal en snabb och lyckades få ur mig att konserten var fantastisk, trots att jag var fullständigt starstruck. Ja haha jag kände mig som en generad 12-åring. Men det var en speciell kväll som gjorde mig både glad och engagerad igen. Det behövde jag.
1 kommentar:
Härligt. Levande.
Skicka en kommentar