Jag har inte slutat blogga! Fast det känns så ibland. Särskilt när man står i fars gamla flanellskjorta och målar, funderar över hur man ska driva ut mössen ur stugan och få myrorna att byta vägsträckning. Sådana dagar är bloggen inte som mest närvarande. Och de dagarna har varit många den senaste tiden.
Stugan börjar i alla fall äntligen ta form. UTAN hussvamp. Det var verkligen ett glädjebesked jag fick av Anticimex. Nu är jag i gång med att göra i ordning en vägg i sovrummet, men jag ska inte tråka ut er med en lång renoveringsbeskrivning (även fast jag har god lust och inte kan hålla mig från att lägga ut en bild på den halvfärdiga väggen).
Men ni, är det verkligen så att sommaren håller på att bli höst? Jag kan inte tro det. Fast det var ganska tydligt imorse när jag drack mitt morgonkaffe bredvid storgranen att luften hade förändrats, köper jag det inte riktigt. Jag har ju fortfarande inte ätit min sommarranson dajmstrut! Och jag har definitivt inte haft sommarklänningen så mycket som jag hade tänkt. Det här går inte. Jag måste lägga på en rem.
1 kommentar:
Detta stressiga liv...
Skicka en kommentar