På långfredagens morgon vaknade jag tidigt, och gick ut på en promenad efter frukost. Vädret var helt underbart, och ganska många hade tänkt som jag, och var ute och gick. Strax före bron som går över till Slottsholmen, hamnar jag bakom en äldre kvinna. Jag i min svarta jacka, mörka byxor och huva över huvudet ser kanske lite.. farlig ut. I alla fall så vänder sig
kvinnan mot mig med orden;
- Jag måste ju se vem som går bakom mig. Du förstår mitt barnbarn blev misshandlat förra natten. Sedan börjar hon berätta om sitt 17-åriga barnbarn. En pojke med ambitioner att bli advokat, som blev sparkad på liggande av tre andra pojkar. I dag (alltså igår) skulle barnbarnet opereras, eftersom kindbenet blivit insparkat och ansiktet förstört.
Det finns så mycket sorgligt i det. Men jag hoppas att jag
bara var en i raden av släkt och vänner som kvinnan pratade om detta med. Att hon inte var hänvisad till främlingen på morgonpromenaden.
1 kommentar:
Intressant att hon valde att berätta för just dig. Sånt där delar man ju inte med vem som helst så hon måste ha känt stort förtroende för dig.
Skicka en kommentar