På tur

Det är inte en myt att man går på tur i Norge. Man gör faktiskt det på riktigt! Det är kul tycker jag, som älskar att promenera, att mitt fritidsnöje har höga ambitioner här.

I Gildeskål kommune gör man varje år ett turhäfte. Däri står alla turer i kommunen, med karta och beskrivning.

Jag har tittat igenom årets häfte lite snabbt, och det verkar spännande faktiskt. Det finns turer uppför och nedför olika fjäll, på öar som man måste ta färjan till, längs stränder och i skogar. Till häftet följer också ett kort, där man ska bocka av de turer man gått. Och inte bara ska man bocka av i häftet. Man ska även skriva sitt namn i en liten bok, utplacerad i slutet av varje tur.

Den som gått visst många turer får ett pris.

Ja ni förstår ju. Det är inte bara, det här med att promenera i Norge. Men det är trevligt. Räkna med att jag har med mig priset hem.

Drag ett mot valätarna

Jag har gjort om och gjort om, för att få bilden åt rätt håll. Men den vill inte. Den vill vara liggande. Jag vill ändå, trots att den är åt fel håll, att ni ska se min norgeuniform. Den tänker jag bära jämt, och hoppas att valätarna förstår vinken. Jag har egentligen inga större förhoppningar, om jag ska vara ärlig, men om inte annat så kanske de åtminstone skäms litegrann.

Tillbaka

Vi är åter i Norge. Resan hit tog sin lilla tid, speciellt på de norska kringelkrokvägarna, men gick bra. I Inndyr är det i alla fall grönt och lummigt nu. Lite snö finns kvar högst upp på fjälltopparna, men annars är bara sommar. Och det var en verklig lättnad att se.

Ljust är det också, så M har skruvat upp persienner i sovrummet så vi ska kunna sova om nätterna.

Grannbesök

Jag spinner vidare på gårdagens inlägg om höjdpunkter. En av dagens höjdpunkter, och de har även idag varit flera, är det oanmälda besöket av en granne! Jag är ju väldigt förtjust i min stuga. Känner någon slags samhörighet med den och hela området, fastän jag varken är därifrån eller haft stugan speciellt länge. Så när jag träffar människor som också bor där och tycker om platsen, blir jag väldigt glad och känner ännu mer kärlek till hela stugtillvaron.

Min granne knackade i alla fall på, och vi småpratade på gården, lite så som grannar i snickarbyxor gör. Han berättade att han ska lägga om taket och behöver tegelpannor. Eftersom jag har en hel del sådana, bestämde vi helt enkelt att han ska hämta det han vill ha med traktorn, och bjuda på fika som tack. Jag älskar stuglivet.

Bra blogg

Bra blogg! Risk för magont, men av den viktiga sorten.

Länk:

skogsbloggen

Det här med fika

Dagen idag har haft flera höjdpunkter! Den första var en liten fika på IKEA, av alla ställen. Det var grått och riktigt regnigt, och jag var där för att handla glödlampor. På vägen ut blev jag så sugen på kaffe, så jag köpte mig en kopp i kafeterian. Sedan satt jag mig vid ett bord och tittade på dem som gick förbi. Låter kanske lite sorligt. Det här med regn och en ensam fika på IKEA. Lite fyra-nyanser-av-brunt. Men jag tyckte det var jättemysigt.

Det är något med regnväder och fika tror jag. Regnet ger liksom den där extra mystouchen. Lite som grädden på moset, fast på ett positivt sätt. Och fikar ensam gör jag alldeles för sällan. Mer ensamfika i regnväder!

En annan höjdpunkt handlar även den om kaffe. Men utan regn och människor i rörelse. Bara jag, nymålade väggar, Christers fredagsflört och drömmar om en låång sommar i stugan.

Och det är verkligen inte så bara.

X2000

Om jag lät negativ gentemot bussresor (vilket jag för det mesta egentligen inte är), är jag desto positivare när det gäller tåg.

Speciellt X2000. Jag älskar X2000! Faktiskt, och det är riktigt sant, kan jag till och med bli lite rörd när tåget rullar in vid perrongen.

Det är så fint på något vis. Och jag trivs så när jag får gå till restaurangvagnen och köpa en kopp kaffe med smörgås, för att sedan mysa ner mig i stolen med mitt fika och min bok.

Det är faktiskt livskvalitet att åka tåg! Så det så.